LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – Leva livet: JAMAICA HELLO

http://lowcarbcruiseinfo.com/

Florida here I come…hoppas jag! En vecka kvar att bestämma sig om man vill hinna med på billigaste biljetten – och jag vill! Om jag vill! Drömmer om att flyga i grupp med andra nordiska LCHF:are men är itne främmande för att fara solokvist.

Vilken morot för nästa vinters jobb – och studier! Ja eller morot förresten…dem äter ju inte jag längre. Läs hela inlägget här »

Annonser

Written by mollalena

2010/05/08 at 11:29

Publicerat i Uncategorized

LCHF – livet. Ramlade över lite hopplös TV-förnedring.

och kastades 30 år tillbaka i tiden

http://tv.expressen.se/noje/1.1977562/for-tjocka-for-att-bli-med-barn

Tänk om de kunde våga sig på LCHF och att läsa om botad infertilitet som Sten Sture Skaldeman skriver om. Istället för att låta sig förnedras offentligt och sannolikt inte ens ha större chans att bli gravida endast genom själva viktnedgången, den som i längden ändå blir högst eventuell. Grundproblemet återkommer alltför ofta, när det handlar om livsstilsförändringar, om de inte har något alls med det vanliga livet att göra.

Sorgligt att kunskapen om barnlöshet ska vara så inriktad på att fixa problemet tekniskt men inte människorna som har det. I många fall är till exempel barnlöshet kopplat till PCOS (Polycystiskt ovariesyndrom) och PCOS innebär ofta att man blir överviktig. Då kan man ju springa hur många maratonlopp som helst utan att hormonerna ”fixar till sig” – om man driver sig på helt fel bränsle. Läs hela inlägget här »

Written by mollalena

2010/05/06 at 09:37

Publicerat i Uncategorized

LCHF – liv och läxor, byter tema

utan att fråga sextonåringen om lov!

Ett valår kräver sitt av en gammal människa…

Kanske blir det denna stil som får råda tills i höst, då den relativa anonymiteten – hoppeligen – är över.

Och valsegern är säkrad.

Written by mollalena

2010/05/06 at 04:07

Publicerat i Uncategorized

LCHF – livet; mest LKG-livet just nu.

Frukost idag:

Mor:Idag blev det en omelett med tre skivor fet salami, en halv tomat och emmenthalerost, allt kryddat med oregano till mig. Who needs pizza? Kaffe med kokosfett som vanligt. Och många glas vatten.

Son: Soppa på tomatkött, fräst i rikligt med smör och kryddat med en kinesisk krydblandning, på med vatten, uppkokt och till slut mixad med tre äggulor till fluffig konsistens.

Humöret:

Bättre och bättre. Idag kom första skrattet i den opererade munnen. Åtföljd av den lättade kommentaren: ”Jag kan fortfarande skratta!”

Upplyftande är också att SBU-rapporten blir mer och mer intressant ju mera jag läser både i originalet och i allsköns kommentarer. Kostdoktorn glänser förstås som vanligt: Läs hela inlägget här »

Written by mollalena

2010/05/06 at 01:19

Publicerat i Uncategorized

LCHF – livet, inga läxor gjorda i Kostgajden

denna vecka.

Valborgsveckan och dagarna efter helgen har ägnats åt att vara på sjukhus med min son (som genomgått en större käkoperation – LKG – på Sahlgrenska) och på besök i Göteborg hos släkten, ute vid havet nära Marstrand – vidunderligt vackert.

Jag lämnade mappen med Kostgajden hemma och ägnade mig åt omläsning av Lars-Erik Litsfeldts bok Diabetes. Inte. istället. Tunn bok och lätt att släpa med sig till olika väntrum och att ligga i sängen bredvid den sovande sonen och läsa. Skönt med omläsning i en situation då man har lite svårt att koncentrera sig på annat än att hoppas att allt ska gå bra och bli bra. Riktigt lyckat med tanke på dagens stora nyhet från SBU, om diabeteskostråden, var det ju (!) att ha Litsfeldts bok uppfriskad i minnet.

Ingen mat gick att forsla med hemifrån, eftersom vi inte kom direkt till sjukhuset.  Provianten inhandlades i språngmarsch i sista stund på Maxi i Kungälv, på väg in från Marstrand till Sahlgrenska. Sonen hade blivit inbjuden till sin vuxna kusins musikstudio och fått improvisera (rentav jamma på fullt allvar!) ihop med honom, på ett otal olika instrument och då gick det inte att åka iväg för att hinna i god tid till sjukhuset. Flåsande in på avdelningen, precis innan sista minuten på söndagskvällen, fick det bli.

Och min mat då:

Sill, tonfisk, makrill på burk, smetana (42 % fett), keso, smör, ägg, ost, majonnäs på tub, frysta torskfiléer, fryst spenat, 86%:ig cholkad, espressokaffe, grädde, lite ekologisk flytande honung. Kokosfett hade jag packat med hemifrån liksom moccapannan för att slippa dricka pulverespresso (vanligt bryggkaffe har jag inte druckit sedan 90-talet). Loka och flaskvatten utan kolsyra.

Läs hela inlägget här »

Written by mollalena

2010/05/05 at 09:34

Publicerat i Uncategorized

LCHF – livet. Första veckan ”på kurs”

eller kanske borde det heta ”med rätt kurs”.

Det går i alla fall framåt. Vikten bryr jag mig inte om. Det tog halva veckan att ”ömsa” vågen både ur skallen och ur badrummet. Men nu är det gjort!

Jag är piggare, fast jag tror att jag inte gått ner alls. Vet att vikten vände uppåt de första dagarna men sedan neråt igen. Nu när vågen äntligen är borta, få det bli som det vill. Måttbandet får ligga, tills efter vecka sex på kursen.

Jag fick mina blodprover tagna och svaret var hyfsat positivt. Sockret var helt bra. En irriterande sak var att det prov som jag mest spände mig för, ”ApoLipo-kvoten”, det hade min läkare gjort fullkomligt värdelöst, genom att bara beställa Apo A! Ingen nytta med det! Heliga inkompetens! Mycket snack om att totalkolesterolet var för högt, förstås. Men med en hyfsad kvot mellan HDL och LDL och med bra triglycerider, tänker jag inte jaga upp mig. Bad att få en annan blodtrycksmedicin (lite vätskedrivande). Efter några dagars paus från den gamla medicinen är ”det undre trycket” helt OK dag efter dag medan ”det övre” är lite högt och jag tänker mig att jag ska mäta omedicinerat tryck i ett par dagar till och ifall det övre fortfarande är högt ska jag försöka köra med en liten dos med den nya medicinen igen (nygamla egentligen, eftersom jag mått bra på den  förut men lät mig övertygas om att den jag haft senast – och vantrivts med – är ”modernare”). I längden undrar jag om inte blodtrycket kommer att normaliseras, vartefter mera av stressen försvinner.

Maten har varit mycket roligare denna vecka. Läs hela inlägget här »

Written by mollalena

2010/04/27 at 01:39

Publicerat i Uncategorized

LCHF – livet. En pudel är på sin plats.

Eller en pudelvalp allra minst, kring GI-noll och desperat LCHF-bantning.

Jag ska inte mera fortsätta inbilla mig att det är det bästa för mig! Minskad stress är det första målet nu.

Sedan min senaste viktminskning, några kilo före påsk; tror jag det var, orkar inte kolla längre, sedan när jag nu igen jagat upp mig över att vikten står stilla eller går lite upp.  Stressen gör att det mesta blir till en smet av ”åtgärder” från dag till dag, som  jo, jo just så, (på renaste finlandssvenska) lätt uträknat, blir en gammal bekant goding: jo-jo-bantning, upp och ner och upp igen och

– panik

– tre kilo ner

– stopp

– upp igen

– nä nu jälar!

Och så vidare…nya nu jälar och nya utskrivna ”dagsprotokoll” och skärskådande av missarna och segrarna.

I veckan tog jag tag i GI-noll igen – sedan sommaren 2008 har det alltid funkat någorlunda att dra ner till max 5 % kolhydrater och mindre än så, rentav mycket mindre (5 gram/dag var måttet förra våren, då jag tappade ett par kilo i veckan tills det tog stopp och vikten sakta kröp uppåt på vågen igen). Fram åkte badrumsvågen. Igen! Fram åkte de dagliga hysteriska vägningarna. Fram åkte hushållsvågen. Fram åkte MinMat-registreringen…

…och stressen, den som nu inte varit att leka med på mycket länge och som inför återflytten till Stockholm förstås eskalerar , den stressen maskerade sig nödtorftigt till iver. Vad ska man kalla det annat, när man jagar på sig och hejar på sig och klappar sig på axeln medan man fyller i ”x gram ägg”, ”x gram Smetana”, ”x gram smör”och så vidare, tills man trycker på ”dagens intag”, till slut. Skriver ut bladet. Jämför mikronutrienter och makronutrienter, gram, procent och kalorier. Blir förskräckt över att det är sådana ”ohyggliga mängder” kolhydrater i kalvlever, att kalorimängden i måttet ”en handflata” på tallriken gick upp över 2000 – en bra bit faktiskt.  Huvva huvva.

Sätter in protokollet i en pärm och börjar nästa dag ”från rent bord” på skärmen men med stressen ”göra bättre ifrån mig idag” bankande, som rockmusik mot bröstbenet.

En sönderbantad skalle, sitter sedan 40 år på en sönderbantad kropp och när huvudet är tokigt får kroppen lida. LCHF eller fasta eller svält eller Viktväktarna eller Atkins eller ISO kan kvitta. Metoder är ett hår av hin! Att välja ”avstå” som generalnyckel till förväntad ”belöning” i form av viktnedgång ”till sommaren”, det sitter som berget – tydligen.

”Det ska inte glappa mellan liv och lära” har jag tagit från ett uttalande om Strindberg som Jan Myrdal en gång gjorde. Det är lätt att lura sig själv…

Man kan tro stenhårt på att man lever som man lär och ändå…ja… tassa omkring i nattmössan och leva som man alltid gjort, i stress, och den korkade skallen kan flyta i en egen rymd av ”kunskap” medan kroppen hojtar ”stopp och belägg” och ”skärp dig”! Läs hela inlägget här »

Written by mollalena

2010/04/18 at 11:29

Publicerat i Uncategorized