LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – livet. Ramlade över lite hopplös TV-förnedring.

och kastades 30 år tillbaka i tiden

http://tv.expressen.se/noje/1.1977562/for-tjocka-for-att-bli-med-barn

Tänk om de kunde våga sig på LCHF och att läsa om botad infertilitet som Sten Sture Skaldeman skriver om. Istället för att låta sig förnedras offentligt och sannolikt inte ens ha större chans att bli gravida endast genom själva viktnedgången, den som i längden ändå blir högst eventuell. Grundproblemet återkommer alltför ofta, när det handlar om livsstilsförändringar, om de inte har något alls med det vanliga livet att göra.

Sorgligt att kunskapen om barnlöshet ska vara så inriktad på att fixa problemet tekniskt men inte människorna som har det. I många fall är till exempel barnlöshet kopplat till PCOS (Polycystiskt ovariesyndrom) och PCOS innebär ofta att man blir överviktig. Då kan man ju springa hur många maratonlopp som helst utan att hormonerna ”fixar till sig” – om man driver sig på helt fel bränsle.

LCHF kallas också hormonell viktminskning/viktnormalisering och har visat sig (i anekdoter förvisso, men många) leda till hormonell normalisering för många, som faktiskt blivit gravida.  Min egen tid med PCOS och endometrios var som värst under 70-80-talen, då de nuvarande kostråden såg dagens ljus och skulle trummas in i det ignoranta folket, på alla tänkbara vis. Jag gick med en knapp handfull överflödskilon på  kroppen (som jag nästan bantade bort)  plus alla de enorma problem som följer med PCOS och endometrios (och IBS, fast nu i efterskott kan jag ju undra vad som var vad i den härva av magont som styrde livet). Jojobantning och meningslösa vandringar till infertilitetsfabriken på Huddinge sjukhus blev ”livet” i många långa år.

Det var också då som IVF var kokhett men ännu i sin linda. Lagrar låg där och bara väntade på att bli skördade av karriärsugna läkare. Barn skulle skapas i glasburkar, vem skulle komma först? De pojkar – och flickor (den vidrigaste läkare jag mötte under dehär åren var kvinna) – som utbildat sig till läkare på sextiotalet eller senare, de som fått kunskapen om kroppen och kunskapen om kosten, fullkomligt frikopplade från varandra. De som lärde sig att tro blint på vetenskapen och glömma (eller nästan skratta åt) den beprövade erfarenheten. Kalorier in och kalorier ut och spring för livet och skyll dig själv eller skärp dig, det är nog prykiskt. Kroppen är ett mysterium, vi vet inte vad som beror på vad men vi forskar efter mediciner och vi karvar och står i. Lika mycket hade de fått lära sig att kroppen består av enskilda delar och inte är en helhelt. Det blev så omodernt att se kroppen som ett  enda sammanhängade system, det man såg var en massa självständigt fungerande processer (jag vet, det är lite rått men min egen anekdot innehåller så många stollar, som suttit och muttrat goja in i sina diktafoner, att jag utan namns nämnande vågar vara lite, lite, för elak). I mitt minne ser jag dedär läkarna som satt och kläckte teorier och pratade strunt och delade ut tempkurvor, som varje gång hade absolut noll betydelse för något i en PCOS-menscykel i en mage där slemhinnor växte ihop lite hur det hampade sig, lite överallt.

Självklart känner jag en stor sorg när jag ser att människor i något som liknar min gamla livssituation leds in i ett experiment, som ingen vet något om – som bot mot själva soten, alltså barnlösheten. När nu annan kunskap och kanske rentav vetenskap och åtminstone beprövad erfarenhet finns att tillgå. Jag har skrivit om det förut och kommer säkert  att återkomma till det många gånger ännu, men när jag började med LCHF i februari 2008, försvann alla magkrämpor mycket snabbt och menstruationerna upphörde efter sex månader. Jag var en bit inne i den normala ”klimakterieåldern” då men sedan jag adopterade mitt första barn 1996 hade menscykeln varit hyfsat normal (!) om än mycket smärtsam från och till och cystor och polyper fick skrapas bort ännu en bit in på 2000-talet. Endometriosen verkar däremot ha lugnat sig, redan innan jag började med LCHF, fast det finns sannolikt en hel del sammanväxningar kvar. Några av de vanliga klimakteriebesvären har jag inte känt av och varför skulle jag nu inte tänka att det är på grund av kosten?

Tidigare har jag mest tänkt att det var min IBS som försvann, ”som genom ett trollslag” med LCHF-kost, men nu kan jag mera tänka att hela min lugna, smärtfria, välfungerande mage också beror på att de hormonellt styrda sjukdomarna fick sin sista smörjelse och gav upp andan i samma veva.

Jag är så lycklig över att ha fått mina barn på det sätt som de kom till mig och det finns ingen sorg kvar, över de ofödda biologiska barnen. Faktum är att sorgen i alla år mera handlade om att bearbeta vårdens misshandel av mig, än att ens komma så långt som till att tänka på att det faktiskt skulle bli barn, tack vare någon av alla märkliga åtgärder och alla ovetande huvudskakningar som sitter där i minnet och vägrar blekna.

Det är den aningslösa säkerheten, som hela tiden var så genomskinlig i sitt totala famlande och så sårande i sitt eviga återgående till ruta ett, utan en tanke på att jag faktiskt passerat den för länge sedan och att det visat sig var fel ruta, om och om igen…för att det var ju alltid första gången för varje stjärndoktor in spe, som fick chansen att titta i min journal utan att fördjupa sig…

Hade någon dedär åren börjat prata om att skippa (hjärnans bränsle,) kolhydraterna och börja äta (kolesterolstinna) ägg, (livsfarligt) smör och (äckligt) fläsk, hade jag förstås inte kunnat lyssna på allvar. Men att det idag skulle vara nödvändigt att famla och dårbanta och hoppas och kämpa, när faktiskt en annan väg finns, som man hur lätt som helst, kan pröva i sitt eget kök och i sitt eget sovrum..då vill jag inte att det ska finnas unga barnlösa som går in i samma elände som vi gjorde en gång. Ingen möda borde sparas när det gäller att peppa och tipsa barnlösa om att den möjligheten faktiskt finns – också!

Det kan inte finnas några som helst garantier men det kan inte bli annat än lättare att bära motgångarna om man får den slags välbefinnande i kroppen som man faktiskt får med rätt kost.

Ett inspirerande tillägg från Andreas Eenfeldts senaste resa i LC-USA:

http://www.youtube.com/profile?user=eenfeldt#p/u/1/PRAwgdvhWHw

Annonser

Written by mollalena

2010/05/06 den 09:37

Publicerat i Uncategorized

%d bloggare gillar detta: