LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – livet; mest LKG-livet just nu.

Frukost idag:

Mor:Idag blev det en omelett med tre skivor fet salami, en halv tomat och emmenthalerost, allt kryddat med oregano till mig. Who needs pizza? Kaffe med kokosfett som vanligt. Och många glas vatten.

Son: Soppa på tomatkött, fräst i rikligt med smör och kryddat med en kinesisk krydblandning, på med vatten, uppkokt och till slut mixad med tre äggulor till fluffig konsistens.

Humöret:

Bättre och bättre. Idag kom första skrattet i den opererade munnen. Åtföljd av den lättade kommentaren: ”Jag kan fortfarande skratta!”

Upplyftande är också att SBU-rapporten blir mer och mer intressant ju mera jag läser både i originalet och i allsköns kommentarer. Kostdoktorn glänser förstås som vanligt:

http://www.kostdoktorn.se/inget-vetenskapligt-stod#comments

Liksom EriK Edlund på Matfrisk blogg  http://blogg.passagen.se/matfrisk/

och överallt där jag vandrar omkring och läser blir det tydligt att vi ”LCHF-are” står i två läger och ser glaset som antingen halvfullt eller halvtomt. Båda sidorna har fullt fog för sin uppfattning. Jag kan tänka att det delats ut rep i mängd till båda sidorna (alltså de som förespråkar socker till sockersjuka å ena sidan och LCHF å andra) i denhär rapporten, i kostrådsfrågan. Nu återstår att se vem som hänger sig i repet och vem som klarar utmaningen, att ohängd jobba vidare, för att det som ligger närmast sanningen, ska få råda inom rimlig tid i diabetesvården. Jag hyser inga tvivel om att det kommer att bli uppenbart att det varit fel väg att gå, att skapa kostråd utifrån att rädslan för hjärtsjukdom står i vägen för den enkla logiken, att den som blir sjuk av sockerkedjor i första hand måste börja med att undvika dem, så långt som det någonsin går.

Man har levt som om pesten var ett bot mot koleran, när kanske blodsockret är själva boven och hjärt-kärlhälsan inte alls är beroende av att vi äter fettsnålt och kolhydratrikt utan att det också där gäller att hålla nere på kolhydraterna.

Att sockersjuka människor måste ha inte bara ”rätt”utan närmast en skyldighet, att i huvudsak leva på det de inte tål, känns som svar på en fråga som knappt behöver ställas och som absolut inte behöver flera svar än ett… och det är ”Ät inte socker!”. Allt finlir kring vad som faktiskt går att äta när man kolhydratreducerar, är rena leken i jämförelse med att ständigt leva i blodsockerhissen och försöka ”ställa in” medicineringen så man kan trycka i sig bullar och potatis.

Bo Zackrisson http://blogg.passagen.se/millimetervagor/ sällar sig, med sin breda erfarenhet som stöd, till dem som ser glaset som halvtomt och det är mycket bra. Hyllningskörer är inget att stå efter. Säger jag som frångår mina vanor och sällar mig trosvisst till laget som – trots vissa dubier – håller på det halvfulla glaset idag.

Bo Z tipsar också om en bra artikel om ACCORD -studien hos Diabetes Update:

http://diabetesupdate.blogspot.com/2010/05/accord-redux-its-high-blood-sugars.html

därifrån tog jag mig till den alltid lika underhållande och kunniga Michael R Eades: http://www.proteinpower.com/drmike/lipids/dining-out-and-bad-fats/#more-4125

men jag väntade med att läsa tills jag varit inne hos  http://100skolkök1år.se/ där jag letade efter tankar kring fettet i själva maten i skolorna och inte bara på mackan men tyvärr är den bloggen lite för öppet hållen i sin kritik, för min smak. En ovärderlig källa till inspiration kring en bättre hållning till vilken kost ”vi” i skolorna i Sverige, erbjuder våra barn att växa och utvecklas på, är den bloggen ändå.

Svaren kring fettet i själva maten, som jag sökte hos den resande skolköksreportern, fann jag sedan när jag återvände till Michael R Eades.  Kampen för bättre mat till våra barn, sträcker sig längre än till mjölken och fettet på mackan. Och det måste vi se till att den gör ifall det nu eventuellt kan bli så att det lagstiftas något stil med ett Lex Sparring:

http://www.camillasmatuppror.se/?ID=23243&mid=2610&rid=47915&mlid=538

Och så kan det gå, att en text blir liggande öppen medan annat händer runtomkring och det hinner bli lunchdags i samma inlägg.

Spenat, kokt med smör och lite vatten, muskot, vitpeppar och salt, mixas ihop med två matskedar smetana och en liten gräddskvätt. Kokas upp på nytt och till slut mixas en äggula i. Sonen åt utan tillägg av annat och jag lade i lite emmenthalerbitar i min och åt några skivor fin salami till.

Annonser

Written by mollalena

2010/05/06 den 01:19

Publicerat i Uncategorized

%d bloggare gillar detta: