LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – livet, inga läxor gjorda i Kostgajden

denna vecka.

Valborgsveckan och dagarna efter helgen har ägnats åt att vara på sjukhus med min son (som genomgått en större käkoperation – LKG – på Sahlgrenska) och på besök i Göteborg hos släkten, ute vid havet nära Marstrand – vidunderligt vackert.

Jag lämnade mappen med Kostgajden hemma och ägnade mig åt omläsning av Lars-Erik Litsfeldts bok Diabetes. Inte. istället. Tunn bok och lätt att släpa med sig till olika väntrum och att ligga i sängen bredvid den sovande sonen och läsa. Skönt med omläsning i en situation då man har lite svårt att koncentrera sig på annat än att hoppas att allt ska gå bra och bli bra. Riktigt lyckat med tanke på dagens stora nyhet från SBU, om diabeteskostråden, var det ju (!) att ha Litsfeldts bok uppfriskad i minnet.

Ingen mat gick att forsla med hemifrån, eftersom vi inte kom direkt till sjukhuset.  Provianten inhandlades i språngmarsch i sista stund på Maxi i Kungälv, på väg in från Marstrand till Sahlgrenska. Sonen hade blivit inbjuden till sin vuxna kusins musikstudio och fått improvisera (rentav jamma på fullt allvar!) ihop med honom, på ett otal olika instrument och då gick det inte att åka iväg för att hinna i god tid till sjukhuset. Flåsande in på avdelningen, precis innan sista minuten på söndagskvällen, fick det bli.

Och min mat då:

Sill, tonfisk, makrill på burk, smetana (42 % fett), keso, smör, ägg, ost, majonnäs på tub, frysta torskfiléer, fryst spenat, 86%:ig cholkad, espressokaffe, grädde, lite ekologisk flytande honung. Kokosfett hade jag packat med hemifrån liksom moccapannan för att slippa dricka pulverespresso (vanligt bryggkaffe har jag inte druckit sedan 90-talet). Loka och flaskvatten utan kolsyra.

Lite för mycket, blev det, hälften av konserverna skulle skickas med dem som åkte hem, men hur det nu kom sig hamnade också den påsen inne på rummet och fick stå kvar i skåpet där. Konserver valde jag för att det är så knepigt att laga mat i det lilla föräldraköket och kylskåpet rymmer inga större mängder mat per familj. Fläsk och annat kött som behöver stekas känns inte aktuellt. I planen ingick salami från Lidl, men dit hann vi aldrig. Fisktung blev menyn och hade känts något enahanda om inte vistelsen till slut bara hade blivit två dagar kort. Nu hann maten vara precis perfekt komponerad. I all sin extremt asketiska enkelhet.

Frukosten bestod av kokta ägg med smör första dagen, med ett litet (iofs sött) portionspaket löksill till, starkt kaffe med kokosfett.

Det blev mycket dramatiskt när sonen skulle sövas och vi drog över tiden rejält.  Jag var skakmatt efter att han till slut hade lugnat ner sig och somnat och jag fick återvända till avdelningen och den nervösa väntan. Det krävde lite självbehärskning att då ställa sig och laga mat. Men det gjorde jag. Lagade ”fiskgratäng” i micron. Smörkokt spenat med en fiskfilé ovanpå och till servering peppar och salt och majonnäs från tub. Rena enkla smaker och omöjliga att sitta och deppa i sig, fast tallriken inte var mycket att skryta med rent estetiskt. Svårt att tänka på alla färdigrätter jag tryckte i mig förr om åren när vi låg inne, för att inte tala om all Fazers Blå-choklad som jag smällde i mig. Fisk, smör, spenat och majonnäs, är bra mycket bättre tröstätning. Och orken när det var dags att sitta på uppvaket i timmar var en helt annan med lite vatten och nötter som bränsle.

Middagen blev en burk makrill och keso+smetana med en liten rand honung över och några nötter. Kvällskaffe med en bit lagom rumsvarm vit Castello.

Nästa morgon blev det en fet oststinn äggröra och samma lunch som första dagen. Kaffe med ost innan hemfärd.

Jag hade med mig söt drickyoghurt till sonen (”önskekost” känns faktiskt OK direkt efter operationen) och räknade i övrigt med att luta mig mot avdelningens isglassar och näringsdrycker till att börja med, då han bara fick äta flytande kost (= endast dricka) och vi visste att vistelsen skulle bli rätt kort. Men visst kändes det avigt att inte ha maximal koll på hans mat också.

Isglass, det får han alltid som första ”näring” när droppet ska börja tas bort. Och sedan kom:

MiniMax ”Näringsdryck med extra energi” från Nestlé Nutrition

Innehåll:

Skummjölk, vatten, maltodextrin, fruktos, vegetabilisk olja (palm, raps, solros), grädde, mjölkprotein, fettreducerad kakao (1%)

Mineraler (natrium, kalium, klorid, kalcium, fosfor, järn, koppar, mangan, fluor, selen), emulgeringsmedel, sojalecitin

Vitaminer: (A,D,K1, C, B niacin, B6, folsyra, biotin, pantotensyra) laktsenzym, taurin.

Som ”varmrätt till den måltidsdrycken blev det Varma Koppen – Redd Kyckling.

Innehåll:

Stärkelse (majs och potatis), maltodextrin, vegetabiliskt fett, salt, kyckling(4,5%), socker, kycklingarom (innehåller ägg), jästextrakt, mjölkprotein, emulgeringsmedel (E 451), gräslök, gurkmeja.

Inte mina stoltaste ögonblick, när jag läste innehållsförteckningarna. Det känns inte precis rätt att tuta i sitt barn (som helst ska få sina sår att läka utan att bli infekterade) en massa sockervarianter och omega 6! Särskilt som han måste pausa sina omega 3-kapslar en vecka före och några dagar efter operationen, för att inte öka blödningsrisken (han har haft lite problem med blodets koagulering vid några av operationerna och en hel del tid efter operationerna går alltid åt till att ligga med dropp och kräkas upp gammalt blod).

Mera isglass och en del drickyoghurt och äppeljuice följde. Med sår i munnen verkar det vara svårt att svälja vatten, det går åt en hel del till att ofta skölja munnen och på något sätt känns det tydligen svårt att dricka ”tvättvatten”.

Härhemma gäller renare mat – och en del Valios vaniljyoghurt och isglassar.

Soppmåltiderna består av smaksatt vatten (fond, buljong, tomatpuré, chilisås, kinesiska kryddor, muskot, beroende på vilken soppa det ska bli) och t.ex.  tomat”kött” utan skal och kärnor, rostad paprika utan skal, blomkål, morot eller sötpotatis, som kokas mjuka och mixas med riktigt med smör och lämpligt antal äggulor (vitorna anses riskera att förbli lite trådiga, så de är förbjudna i början) och det blir en lättäten men näringsrik soppa. Kött och fisk mixar jag inte i sopporna, eftersom sonen inte gillar sådana soppor och eftersom det alltid är lite oroligt om det kan finnas trådighet kvar.

”Gräddsoppor” kan vara både kalla och varma och de kan mixas både söta till efterrätt och med salta smaker (inte så vanligt men en guacamole-liknande såsig soppa brukar gå hem).  De söta kalla består oftast av mixad frukt eller bär, som silas fri från alla klumpar och kärnor och blandas med grädde, smetana, yoghurt och/eller mjölk och kryddas med ekologisk vanilj, gräddig chokladsoppa är godare varm än kall. Chokladmilkshake gör jag på äggmjölk med kakao och vanilj och en liten gnutta socker. Silad grön ärtsoppa med vispad grädde förekommer också.

Det är inte den ultimata kosten för en pojke med ADHD  men det är inte maltodextrin och ett otal andra sockersorter, palmolja, E-ämnen och allsköns aromer och konstigheter. Det doftar mat när sopporna lagas och de håller humöret gående och orken uppe, på den lille kämpen.

Han ska vara i relativ stillhet i tre veckor och får börja springa lite först en bit in i juni, så vi har att göra med humöret och det som inte lyckats i ”vanliga tider”, alltså avsockrifieringen av det lilla kejsarfröet, det kan vi inte hoppas på att ta tag i under hans konvalescens (sammanlagt tre månader).  Däremot drar vi viss nytta av att han inte får äta annat än ”mjuk mat” ett tag, när perioden med enbart soppor är över. Han gillar inte potatis men älskar sötpotatis och morötter och det kommer att bli en del fiskfärs och fiskbullar (hemlagade) och riktigt finmalda mjuka skaldemansbiffar men mjölmat som pasta, funkar inte ihop med såren, inte heller ris (lärde vi oss vid hans första operation på KS och det väljer jag att hålla fast vid, även om instruktionerna från Sahlgrenska kallar spaghetti och bröd utan kanter, för ”mjuk mat”. Mackor äter sonen nästan aldrig annars heller).

På måndag blir det mera funderingar kring Kostgajden och innan dess hoppas jag att jag ska ha något att säga om SBU:s rapport om diabeteskost. Jag ser den inte som ett steg bakåt men det kräver politisk skicklighet att driva igenom det positiva, som går att dra fram mellan raderna… spännande tider.

Annonser

Written by mollalena

2010/05/05 den 09:34

Publicerat i Uncategorized

%d bloggare gillar detta: