LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – livet. Ganska skönt att vara amatör…trots allt

Nyss skrev jag en uppmaning på FB, till en bekant, att ”behandla” sina – rätt så tätt – återkommande sjukdomar med D-vitamin och Omega 3. Och kände mig lite påflugen och övermaga…men det är ju skönt att slippa vara proffs. Undrar om det är så att jag hänger mig fast vid amatörismen med näbbar och klor. Varför är det så skönt att lägga till ett öppet slut i allt man säger, kan jag tänka.

I mitt LCHF-liv har jag, förutom att återerövra äggmjölken som lunch eller mellanmål, nu bakat mitt första sesambröd – det blev ingen stor sensation men helt OK. Som första försök. Nu ska jag torka resten av brödet till knäcke och hoppas att jag tycker lika bra om det som om mina ”happskorpor” (Fazers Finn Crisp i blått paket, alltså).  Nästa gång saltar jag lite och kryddar på något sätt. Kanske örter, kanske brödkryddor…kanske hälften parmesan (läste ett fint reportage i ett flera år gammalt nummer av Mersmak nyss, om Reggio Emilia och deras ostar) och hälften västerbottenost (tog enbart västerbotten nyss).

Dagens glada nyhet hittade jag hos kostdoktorn, Uppsala Nya Tidning skriver om en klok dietist i Uppsala men jag undrar om anstormningen via länken där, gjort att artikeln låst sig. Jag kan just nu inte att komma in på UNT, så länken får vänta.  Vi är många som blir så till oss av att läsa om att människor – med ansvar för barnens matvanor och skolans matfostran – använder sitt eget huvud till att tänka och inte till att tanklöst och oreflekterat lyda sunkiga order från SLV.

Störst nytta har jag av att inte vara så beläst, berest och bevandrad i vetenskapelsebranschen, när jag i min fredagsröjning i tidningshögen i köket, stopplar över en artikel i en söndagsbilaga (Expressen 4-5 april 2010).

Författaren Dan Buettner har studerat hundraåringar i fyra länder och kommit fram till nio enkla levnadsråd. Maj-Lis Hellenius som nu är synnerligen aktiv med att promota sin fiijna bok om det goda mjölkfettfria oljelivets hälsobringande biverkningar, får uttala sig i artikeln. Hon sågar egentligen Dan Buettner ganska rejält genom att påpeka att han glömt rökningen i sin kartläggning. När man tänker på vilken roll rökstopp anses spela för gynnsam hälsoutveckling, eller att aldrig börja röka, blir det ganska graverande att han missat just den saken. Men han är ju i gott sällskap med bland annat Finlands flaggskepp när det gäller fettskrämdhetsmissionerande forskning (Nordkarelenprojektet verkar ha valt att gå i samma fälla och åtnjuter allmänt respekt i den del av forskarvärlden som varken vill släppa fiijnheten i fettfriheten eller lämna sin självbyggda fritt flytande vetenskapelsekontinent, som vilar tungt på Ancel Keys fuskiga luftgrund)

Hur man räknat ut att nio punkter leder till 12 års extra liv framgår inte av artikeln. På min ”att läsa”- lista kommer kanske inte Buettners bok ”Blue Zones : Lessons for living longer from people who´ve lived the longest” att klättra upp, inte på länge än.

http://www.expressen.se/halsa/1.1942481/nio-enkla-rad-som-forlanger-livet

Detta är de nio punkterna:

1. Rör på dig naturligt

Du behöver inte pressa dig till det yttersta på gymmet och skaffa dig en superatletisk kropp för att må bra och leva längre. Om du rör dig naturligt och framför allt regelbundet så räcker det. Gör saker som du tycker om och njuter av och som samtidigt  innebär att du rör på dig. Gå promenader, lek med barnen, plocka bär och svamp, skotta snö, jobba i trädgården, cykla till affären i stället för att ta bilen.

Min kommentar: Maj-Lis Hellenius säger att hård träning bryter ner. Och jag tycker att denna punkt låter klok. Elitidrottare verkar vara sjuka och skadade stup i ett.

2. Ät dig nästan mätt

Gör som gamlingarna i Okinawa, praktisera ”Hara hachi bi”, sluta äta när magen är 80 procent full. Ett bra trick för att lyckas äta lagom stora portioner är att använda mindre tallrikar. Så ställ bort de moderna jättetallrikarna och plocka fram mormors gamla servis som garanterat har mindre tallrikar. Sitt ner när du äter, ståät inte.

Min kommentar: Rena nonsenset, för den vars kropp inte klarat av att leva på spannmål och stärkelse och som därför med tiden fått en havererad metabolism med följder ur hela det paketet  som rubriceras ”Metabola syndromet” (fetma, högt blodtryck, problem med hjärta och kärl, sockersjuka, med mera). För dem som klarar av hunger och sug eller som inte en gång åkt dit på att de inte klarar av kolhydrater, kan det vara hur bra som helst. Den som tål alltmöjligt tål alltmöjligt. För mig är det enda som fungerar idag, att inte ens försöka  ”lära mig leva med hunger” och att ”ha karaktär”.

3. Satsa på fullkorn

Basera din kost på fullkorn, grönsaker och nötter. Undvik halvfabrikat. Ät lite kött. Mycket fibrer mättar magen och håller den i gång. Grönsaker innehåller nyttiga fibrer, vitaminer och antioxidanter. Nötter innehåller bra och nyttiga fetter. Välj magert kött och dra framför allt ner på charkprodukter, ät rent kött i stället. Tänk tvärtom när du lägger upp maten på din tallrik – mer grönsaker, mindre potatis och kött.

Min kommentar: ”Mycket fibrer mättar magen” känns som en fördunkling av vad begreppet mättnad egentligen är. Bukfylla som ska fylla utan att mätta och som ska riva rent i tarmarna utan att ge näring, det är jag evigt tacksam för att jag lärt mig undvika. Är nötter månne en av huvudingredienseran i kosten på t.ex. Okinawa? Behärskar min nyfikenhet, hinner helt enkelt inte med att läsa boken. Fett från nötter äter jag så mycket jag klarar av utan att golvas av kolhydratmängden. Jag väljer fett kött och smör och blir lite olycklig om maten blir för fettfri – hungern återkommer alldeles för fort och kan också väcka ett nästan sjukt sug efter kolhydrater…

4. Max två glas rött

Håll dig till max två glas rött vin per dag. Rött vin innehåller nyttiga antioxidanter. Men tänk på att dricka med måtta! Vin är dessutom kaloririkt, ett glas innehåller hundra kalorier.

Min kommentar: Jag tror på Fredrik Nyströms snabbforskning som säger att kvinnor kan dricka ett glas (ca 1,5 dl) rött om dagen medan män kan klara två glas (ca 3 dl). Att räkna kalorier kan aldrig vara det som pågår i hälsans och den höga ålderns stamorter på jorden. Kalorier in och kalorier in är ett nonsensmått som bör utrangeras, ju förr desto bättre. Vi ska inte tänka på att äta lite kalorier vi ska lära oss att äta riktig mat som mättar och bygger upp, utan att lagra fett.

5. Ha långsiktiga mål

Det är lättare att ha kontroll över sitt liv när man vet var man är på väg, när man har långsiktiga mål. Vet du varför du kliver upp på morgonen? Hitta nya utmaningar! Men sätt upp rimliga mål som du har en chans att nå – så att du kan glädja dig när du når dem.

Min kommentar: Det är lättare att koncentrera sina planer och sträva mot sina mål om man är mätt och nöjd och klartänkt, utan att behöva driva skallen och kroppen på raketbränsle (sockerkedjor) hela tiden. Socker brinner alldeles för fort, både det snabba och det långsamma sockret. Kroppen kan skapa de kolhydrater vi behöver för att hjärnan ska funka på sin bästa nivå och det finns kolhydrater som inte höjer blodsockret eller spär på speedkänslan, varvad med matthet.

6. Sänk tempot

Stress påverkar hälsan väldigt mycket och gör att många far illa. Den påverkar hur vi äter,
sover och hur vi mår psykiskt. Försök hitta ditt eget sätt att stressa av, det som fungerar för just dig. Många väljer att syssla med en hobby. Att vistas i naturen är avstressande för de flesta, visar forskningen. Bli lite norrländsk i ditt tänk – välj helt enkelt bort saker för att slippa stressa. Och njut av din ledighet!

Min kommentar: Mättnad och bra mat, är den allra bästa och kanske avgörande avstressaren. Hjärnan behöver naturligt mättat fett. I övrigt h¨ller jag me dom att stress är just min värsta fiende.

7. Var andlig

Människor som är med i olika religiösa och andliga sammanhang mår bättre, menar Dan
Buettner. Mycket handlar om att finnas med i ett sammanhang och att finna en mening med livet.

Min kommentar: Jag skulle stryka den första meningen. Den andra säger allt. Ensamhet och meningslöshet kan vara livsfarliga ingredienser i livet. Man behöver inte vara religiös för att skapa mening i sitt liv. Men utan ett du inget jag. Och att hålla hjärnan aktiv och kreativt gående, bör vara lika viktigt som att odla sin tro tillsammans med likasinnade frälsta.

8. Prioritera relationer

Sätt din familj och dina nära och kära, dina vänner, i första rummet. Prioritera att spendera tid med dem. Skapa egna ritualer som exempelvis söndagsmiddagar, spelkvällar med barnen eller vänträffar. Visa för världen, och dig själv, att ni hör ihop. En enkel sak som en fotovägg ger mycket glädje.

Min kommentar:  Släkten kan också vara en tvångströja, som håller oss kvar i roller vi far illa av. Gemenskap och tillit till sina medmänniskor och en känsla av att vara sedd och bejakad, bör vara bra och hälsosamma ingredienser i livet. Har man tur får man det inom familjen och släkten.

9. Lika leker bäst

De människor som finns runt omkring dig påverkar din hälsa otroligt mycket. Umgås med
likasinnade. Strunta i att tillbringa tid med energitjuvarna, de som gör att du inte mår riktigt bra. Välj i stället att umgås med människor som har liknande värderingar som du. De som du tycker om och får energi och glädje av.

Min kommentar: Ett ganska enfaldigt och tidstypiskt råd, som idag ligger som allmän grund för all slags mänsklig  segregation (får också för mig att de grupper Buettner studerat, var isolerade och att det är just isoleringen som är av stor vikt) och som i förlängningen idag skapar massvis med samhällelig  och individuell ohälsa. Solidaritet och altruism är hälosasamt, att leva enligt ”vi och dom”-modeller och ”lika barn leka bäst” kastar väldigt långa och mörka skuggor över mänsklig samvaro och allt samlevande och ligger till grund för alltför mycket av dagens aggressiva  återuppbyggande av klassamhällen och obehagliga drömmar om monokulturer. Ett råd som absolut bör skärskådas varje dag, i alla våra relationer.

Annonser

Written by mollalena

2010/04/09 den 04:26

Publicerat i Uncategorized

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hej Mollalena och än en gång Tack för dina vackra ord om mig, nu på din Finlandssvenska sida. Jag blir så glad när jag läser dina ord. Jag tycker det är kul att sprida min matfilosofi, så när jag får hjälp på traven blir det ännu skojigare.
    Hade tyvärr av misstag raderat din länk från mig, när jag rensade bort en del som jag sällan läser häromveckan.
    Nu är ordningen återställd, så nu hittar fler till dina kloka ord igen 😉
    Soliga hälsningar från Kreta.

    Birgitta Höglund's Mat

    2010/04/13 at 01:46

  2. Äras den som äras bör, Birgitta.

    Man måste ju sprida det som verkligen är i en klass för sig, till alla som kan läsa.
    Jag hörde nyligen att det förekommer LCHF-föreläsningar i Österbotten, för Marthaföreningarna, (en finländsk form av husmodersföreningar som verkar ha överlevt och passerat från det gamla bondesamhället till mera modernt kosthåll – på gott och ont – och vad jag kan tänka mig så är det matlgarskor och hushållare, som ser med stort allvar på sin uppgift. Tyvärr har jag mött en del Martha-råd i Finland, som gjort mig bedrövad, eftersom de är så margariniga, fettskrämda och så enligt ”kostcirkeln” och ”tallriksmodellen” att jag ryser.

    Min mormor var ivrig Martha och duktig matlagerska och det bakades på Milda och hades en slags surrogatgrädde i kaffet (Vuokko) redan tidigt på sextiotalet, vad jag förstår var det mest den allmänna djupt rotade sparsamheten som drev på då…synd att det inte växte fram samma motrörelse mot hittepåfett, som mot surrogatkaffe, i tiden…

    Jag tycker att din matlagning borde passa de duktiga och ambitiösa österbottniska Marthorna perfekt – när de väl förstår att det är den rena riktiga maten som är nyckeln till hälsa och välbefinnande.

    Fettfrihetsreligionen är dock nästan ännu mera statsunderstödd i Finland än i Sverige, så kampen är seg och de som orkar föra den professionellt, är riktiga hjältar där – som här iofs. Finlands motsvarighet till SLV styrs av en synnerligen världsberömd och uppburen charlatan och i WHO-trogna kretsar smäller hans namn fortfarande högt, tyvärr, så vägen till hälsoråd ”i folkhälsans tjänst” är om möjligt ännu längre i Finland än i Sverige, misstänker jag. Hoppas förstås att jag har på tok fel!

    Ha en fortsatt skön tid på Kreta. Det betyder så mycket för mig (och en massa andra!) att resa med, genom att läsa om dina matbravader och det lunga livet. Inga direkta D-vitaminer men ändå sol ”i sinnet” och inspiration, även till mig som försöker hålla på GI-noll för att om möjligt få bort några kilo före sommaren.

    Allt gott!

    mollalena

    2010/04/13 at 07:01

  3. Sitter med en kopp thé i natten, nymånen gör precis som fullmånen att sömnen inte blir riktigt som den skall.
    Dina tankar kring den Finska maten fick igång tankespår hos mig i denna tidiga morgon. Angenäma tankar från barndomens somrar hos Mormor i Pargas. Hon var också en Martha, men inte en fettskrämd sådan. Det här var på 60-talet.
    Minns mognarna med filbunke, som hade stått i en glasskål i skafferiet över natten, med ett tjockt gräddlager på. Den avnjöts som sig bör med kanel och socker.
    Palvad skinka, länkkorv och knackkorv var andra favoriter, älskade korv redan som barn. Länkkorvens syra var så god, helt annorlunda än de Svenska isterbanden.

    Till fest fick vi Lehtinen’s Bebé’er, en fantastisk liten bakelse med rosa glasyr och äkta smörkräm. Eller Pargas pepparkakor med smör på. Till det fick jag och min syster dela på en läsk, Hartwall’s med apelsinsmak var favoriten.
    Då var det inte vanligt att dricka läsk och äta bakelser varje dag, utan det var riktigt högtidligt.
    Minns också Mormor’s flottyrmunkar med äppelmos, kokta i kokosfett.
    Eller hennes wienerbröd och julstjärnor, bakade på hemgjord, äkta smördeg med katrinplommonsyllt. Vilka härliga matupplevelser som kommer upp i natten.

    Mamma har berättat mycket om maten i hennes barndom, innan kriget åkte familjen med morfar, som var Sjökapten, till Kanada. Då fick hon smaka sin första glass, en smak hon minns än.
    Sedan under kriget var det ont om mat, men hon samlade sjöfågelägg i skärgården att dryga ut hushållet med. Mammas Faster var Kökschef på Sverigebåtarna, så det hände att hon kom med lite godsaker till Mormor och de tre döttrarna. Morfar blev kvar i Amerika under kriget, han tog sig inte hem. Så därifrån kunde de få paket ibland med choklad och andra sällsynta godsaker.

    Angående det du skrev på andra bloggen om LCHFbakverk. Att njuta av ett äkta bakverk då och då, som vi gjorde som barn, eller som jag idag äter en god dessert på bär eller frukt, tror jag är bara bra. Men att ofta börja baka diverse olika bakverk på fusksocker, känns inte som så värst hälsosamt. Det triggar ju igång ett sötsug det med.
    Jag har provat det Finska Björksockret, det känns inte artificiellt i smaken som många andra. Det är väldigt dyrt, men att någon gång söta en sylt, kaka eller dessert med blir inte så dyrt.
    En liten, gärna fet dessert i samband med en kraftig måltid, gör åtminstone för mig att jag inte blir sugen på sötsaker mellan målen.
    Nu blir det sängen igen, tack för att du väckte mina matminnen till liv 🙂

  4. Oj, här hade jag inte heller svarat.

    Det är just det som är så fint med din blogg, att den för vidare mattraditionerna in i den mera kolhydratreducerade tiden. Och visst finns det mera plats för genuina matminnen
    när man plockar bort det fettfria nonsenset och irrlärorna. Sockret är något jag hela tiden får ge akt på tror jag men jag kan hålla med dig om att det är bättre att ge sig en liten bit av äkta vara, att njuta av, än att fuska med konstigheter som ändå skapar samma sug, och vem vet, kanske mera.

    Allt det andra du skriver om är sådant som väcker mina minnen också. Så kul!
    Bebéer älskade min mamma att köpa med sig hem på väg från jobbet ibland. Ett starkt minne med detnkärmiga fyllningen, det slisksöta täcket (som jag inte alltid åt upp) och så den ganska grova botten. Ja, den smaken och konsistensen sitter kvar ”i tungan”. Och de andra bakverken, ja ojojoj, vad de sitter djupt de med.

    Björksockret är det samma sak som xylitol? Det har jag aldrig sett annat än i godis, tuggummi och kanske något mera aldrig som egen produkt. Var får du tag på det?
    Jag leker lite med att börja bejaka honung vid enstaka tillfällen…men bangar lite för de andra sötningsmedlen fortfarande.

    mollalena

    2010/04/27 at 12:34

  5. Vad roligt att du fick smakminnen av min kommentar 🙂 Det är härligt att minnas barndomens smaker sitter så rotade i hjärnan.
    Jag har blivit förtjust i den kretensiska timjanhonungen nu, det blir lite ringlat på kvällsyoghurten, tror att nyttan med antioxidanter och antiinflammatoriska egenskaper i honungen överskuggar onyttan.

    Björksocker och xylitol är samma sak, köpte den på hälsokosten. Stor burk med högt pris, 175 kr för 750 gram tror jag det var, men med bra smak.
    Jag har inte testat nåt av de andra sötningsmedeln, är skeptiskt till kemiska produkter.

    Hemma igen från Kreta i kväll, första datorbesöket på hemmaplan 🙂
    Då måste jag ju in och se hur det går för dig, läste just i senaste inlägget att det går rätt fint.
    Har du läst Martin Ingvar’s Hjärnkoll på vikten? Den har hjälpt min särbo att förstå det här med belöningscentrats roll i övervikten, han har tunnat ur en del på våra 4 veckor tillsammans och är piggare än på länge. Verkar som han kommer att kunna fortsätta på rätt spår nu, när han förstått principerna.
    God fortsättning på din nya väg. Kram Birgitta

    Birgitta Höglund's Mat

    2010/05/02 at 08:17

  6. Efter att ha tillbringat valborgshelgen i Göteborg och sedan knappt två dygn på sjukhus med min son, sitter jag inge och försöker komma ifatt på bloggar och idag alldeles speciellt förstås SBU:s kartläggning av kostråd till diabetiker. Min son är opererad i munnen (spalt) och får bara äta flytadne kost i några dagar och sedan mjuk mat lika länge till – eller lite längre om det behövs. Sjukhuset syn på bra flytadn ekost till ett barn som vaknar upp från operation känns inte direkt inspirerande och ännu mindre inspireradne är det att tänka att ajg skulle fortsätta pytsa i honom omega 6 och socker som huvudsaklig föda nu när jag kokar soppor som jag mixar.
    Veckan har varit mycekt bra, med tanke på omständigheterna men något pluggande av Kostgajden har jag inte haft med mig. Däremot har jag nu på allvar och riktigt kritiskt (utan att hitta mycekt att var akritisk emot) läst om Diabetes. Inte. av Lars-Erik Litsfeldt. Hjärnkollen har varit framme ett tag men är ännu inte mer än påbörjad. Men den ska jag snart läsa.
    Tack för uppmuntran.

    mollalena

    2010/05/05 at 01:37


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: