LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – livet. En ren njutning att vara mätt och nöjd

Redan efter tre dagar inträdde det härliga njutningsfulla tillstånd, då hungern är hunger och inget annat.  Jag var och handlade lågkolhydratkorvar på det Lidl, där jag en gång i tiden svor dyrt och heligt att aldrig sätta min fot. En i sanning motbjudande affär men med en del produkter som är för bra och för kolhydratfattiga för att undvika. Det var då mer än fem timmar sedan jag åt frukost. Och den lilla, lilla hungern smög sig på. En näve Macadamia nötter och några skivor fet kolhydratfattig salami, blev mitt mellanmål och när jag kom hem drack jag kaffe med grädde och åt en liten burk makrill som sen ”lunch”. Barnen fick  en japaninspirerad middag (hade planerat sill men glömde vattna ur den, så nu blir det ännu en dags manana, manana men den som vätna rpå något gott…) och eftersom den maten (alltsomoftast) innehåller en nypa socker, bör jag undvika den. Jag vill inte fresta sötsuget.  Istället åt jag en micrad bit lax med örtmajonnäs och senare på kvällen tog jag ett par skivor salami och en liten bit ljuvlig brieost. Känner mig lite mindre seg än igår … en liten anings aning eufori vill börja smyga sig på.

På morgonen visade vågen 4 hekto minus igen. Jag är verkligen inte alls sugen på att slänga ut vågen ännu!

Hos kostdoktorn pågår en diskussion om motionens vara eller icke vara i samband med LCHF.  Jag tycker att det vore skönt att komma vidare från ett svartvitt antingen eller, när det gäller rörelse och motion men det finns ingen anledning att tappa sin saklighet och sin hyfs. Jag sitter just nu och trycker på en pudel som jag har innanför västen apropå den diskussionstråden. Behöver nog be om ursäkt för att jag var lite raljant och fånig, i ett rent icke-inlägg, som jag gjorde där.

Frågorna om träning och motion hör till mina verkliga käpphästar och jag vill absolut att de ska nyanseras riktigt ordentligt. Från och till har jag försökt, här och i min gamla blogg. Jag har skaffat mig en alltför stark aversion mot tvångsträning och tokträning på elitnivå, när den ständigt ordineras till riktigt tjocka människor, gärna i kombination med svält. Inte för att motion är något jag vill avskaffa. Den som mår bra av den sortens liv måste naturligtvis fortsätta. Men den som är mycekt tjock bör först och främst satsa på att tappa vikt och röra sig så mycket det går, inom det vanliga livets ramar. När kroppen och steget blir allt lättare,  är det dags att fundera på vad som känns meningsfullt och lustfyllt den dagen.

Det är själva regeln, den som nu är förhärskande, som jag reagerar emot. Och då tänker jag på de så kallade hälsocamper, dit extremfeta barn och ungdomar skickas för att plågas och luras till att tro att de kan – och får – fortsätta äta samma skräp som förut men ”inte alltid och inte i hur stora mängder som helst” och att de måste springa, vandra, klättra, gympa bort sina kilon. TV älskar de freakshows som görs på sådan läger och jag blir fullkomligt överväldigad av ångest för vad dessa stackars barn tvingas genomlida, i den heliga motionens och fettfrihetens namn.

Med LCHF måste man inte motionera – mera än man har lust till och glädje av – för att gå ner i vikt. Lusten och glädjen växer som av sig själva, när man kommit ifrån sitt kolhydratberoende och när man märker att vikten på allvar börjar gå neråt. Om man är så tjock och så trött och undernärd/felnärd, att man knappt orkar röra sig i vardagen, då ska man börja äta sig ner i vikt (som Sten Sture Skaldeman säger) och vänta med motion tills orken börjar återkomma.

Är man slank och vältränad och van att motionera och om man håller sin vikt stabil genom sitt sätt att leva, då har man tur och en kropp som svarar bra på den kost och det sätt att leva som man valt. Men det betyder inte att mankan rekommendera andra att göra som man själv gjort och tro att det blir samma resultat. Vi som blivit tjockisar har av olika skäl ett annorlunda sätt att både använda och lagra den energi vi tillför kroppen.

Hos oss kommer amten först och motionen sedan.

Och med rätt mat kommer kanske lusten till motion, redan långt innan orken ger oss frihet att göra allt, som en naturligt smal person med bra kondition kan göra.

LCHF är inte ett enda kakmått som passar alla typer av degar lika bra. LCHF kräver stor egen insats, när det gäller mängder, kolhydratnivåer, måltidfrekvens och allt. Det är det som är så hoppfullt.

Make your own kind of music!

http://www.youtube.com/watch?v=PEQxEJ5_5zA

Annonser

Written by mollalena

2010/03/25 den 01:49

Publicerat i Uncategorized

%d bloggare gillar detta: