LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – livet. Omställning.

Idag vågade jag mäta mig.

Första gången sedan sommaren 2008! Då avstannade allt, som hela den våren hade gått så bra. Efter bara ett par veckor på semester i Finland, med relativt anspråkslösa avsteg. Hårdast reagerade kroppen den gången på en äkta, med kärlek som en viktig ingrediens – men ändå –  lightmiddag,  med färdigmarinerad söt men fettfri fläskfile och fettfri lightsås. Den överväldigande hunger och det monumentala, helt okontrollerbara, sötsug, som den middagen skapade inom en timme, var det sista kallsvettiga darriga nästintillnärasvältdöden-ögonblick jag upplevt sedan jag i mitt eget kök sanerade ut allt med tillsatser och allt med etiketten fettfritt, light och dylikt. Den upplevelsen vill jag helst vara utan; gör jag numera allt för att slippa. ”Medicinen” den gången blev en chokladkaka, Fazers blå, söt och sliskig, en gammal favoritdrog, som inte var god längre men fick svettningen att sluta och skakningarna att upphöra. Och det var en väckarklocka och ett naturligt utropstecken, som ställer sig i vägen, om jag börjar ta för stora avsteg från den mat jag mår bra av. Fazers blå, är borta ur livet.  Men det finns annat att hantera klokare än jag gjort.

Och det har jag börjat med nu igen.

Trots fyra ”nya” extra kilon, ligger alla mått bra, midjan har faktiskt krympt tre centimeter. Men ovanför midjan har det ökat en aning. Man glömmer snabbt. Jag har varit övertygad ganska länge, om att i stort sett allt skulle ha kommit tillbaks, fast vikten inte återgått till januari 2008:s all-time-high.

Sedan igår har inget hänt på vågen. Men jag har en del ganska kraftiga omställningskänslor. Ett lätt illamående. Kvardröjande känsla av seghet, lite koncentrationssvårigheter. Andedräkten börjar bli sunkig och hoppet om att igen komma i ketos sporrar, trots obehagskänslorna.

Om det funkar, som det brukar, kommer obehaget ha försvunnit lagom till påsklovet.  Då ska jag testa att baka enligt LCHF-kakboken med barnen men jag ska inte äta mera kolhydrater själv. Sukrinpåsarna kom igår på posten och jag kan inte sluta grubbla över vad det egentligen kan vara för en produkt. Och jag har inte förkunskaper att bedöma vad som är vad i det man kan hitta på nätet. Kalorifria kolhydrater låter så skumt. Det kommer att finnas anledning att djupdyka i allt kring detta magiska socker.  Jag kommer – sannolikt – att fortsätta baka osötat och så kolhydratfattigt som det bara går framöver.

Och vågen hänger med.

Annonser

Written by mollalena

2010/03/24 den 11:07

Publicerat i Uncategorized

%d bloggare gillar detta: