LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – livet. Receptfunderingar på småtimmarna

Det blev ett litet kolhydratöverskott ikväll. Och genast blir jag sömnlös. Låg och roterade i en timme eller så men gav till slut upp.

Ikväll lagade jag en karrégryta med en morot, en röd lök, fem-sex torkade aprikoser och för enkelhetens och snabbhetens skull kryddade jag med ekologisk grillkrydda (eftersom jag vet att barnen gillar den), en liten skvätt vitt vin, lite soja, och lite havssalt. Och köttet blev mört och grönsakerna så goda, men ack så söta. Som av sig själv fick handen för sig att tulla på en chokladkaka med för låg kakaohalt och som om inte det hade räckt, gav jag efter för suget efter ”happskorpor” med sill och ett glas mjölk (och ett till) och då var skadan skedd. Jag kan bara inte sova. Nu sitter jag här och bloggvandrar. Yvigt blir det, både i fråga om ämnesval och kvalitet på skriverierna. Allt från recept till politik och mammabloggar och utvikningar till folks klipp på youtube.

Ett enkelt, roligt och inspirerande fynd var detta:

http://www.smorframjandet.se/Laga/Recept/Laga-Rora/Smor-smaksatt-med-vallagrad-ost/

Får lust att börja vispa och riva till en laddning med Västerbotten-ost och smör. Och baka en laddning, enligt något av de lågkolhydratbrödrecept jag nu också läst mig igenom. Potkäs med ett mättande LC-bröd låter som en bra lunch att ta till, de dagar jag motionerar mellan 8 och 9 och äter en ganska sen och mäktig frukost och gärna vill äta middag vid femtiden med barnen. Då räcker det med något lite till kaffet vid tvåtiden.

I kylen har jag både lax och blomkål till Birgitta Höglunds laxpudding (mest till mig själv, som lunch i ett par-tre dagar i veckan). Skulle nästan vilja börja laga till den nu, men inser att det kanske börjar lyckas snart, att få tag på sömnen.

Till söndagsmiddagen lagar jag ett annat spännande recept från samma outsinliga källa. Älgfärsbiffar. Köpte fryst älgfärs som jag lade att tina i eftermiddags och dethär receptet, som kom som på beställning,  låter klart värt att prova http://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2010/02/27/algfarsbiffar-med-blabarsgraddsas/ (fast någon fin viltfond har jag inte, där får jag improvisera).

Till frukost får vi snart ugnspannkaka med värmda hallon, vill någon ha lite vispad grädde på, går det bra det med. Jag vispar äggvitorna hårda, och gulorna ihop med grädde, enligt höftprincipen = cirka två ägg och en halv deciliter grädde per person och så ett, eller ett par, extra ägg ”till formen”. Kryddar med lite salt i äggvitorna och blandar nystött kardemumma i gräddsmeten (eller ekologisk vanilj, då ”smakar det  Kina” och det är uppskattat hos oss men ibland vill jag ha kardemummasmaken, eftersom den smakar som min egen österbottniska barndoms pannkakor och kalvdans brukade smaka). Den lösare smeten vänder jag försiktigt ner i de maränghårda vitorna. Gräddar pannkakan i en mycket välsmörad ugnsform (gärna lite klickar i botten) tills den stelnat och blivit lite brun på ytan. 175 grader i varmluftsugn har jag men tiden har jag ingen koll på, jag vaktar den medan jag fixar kaffe och te och så får den kallna lite innan jag skär upp den och serverar den lite avsvalnad. Har tänkt göra fläskpannkaka på liknande vis men har ännu inte kommit till skott. Ibland väljer jag ugnsomelettvarianten och då vispar jag bara ihop ägg och grädde och saltar lite lagom och gräddar på samma sätt. Ugnsomeletten blir snabbt en latmansäggröra om man rör om i den på slutet och tar ut den medan den ännu är krämig.

Och tro det eller ej, nu känns ögonlocken skönt tunga. Fyra timmars sömn hinner jag med om jag somnar nu.

Trevlig söndag!

Annonser

Written by mollalena

2010/02/28 den 03:53

Publicerat i Uncategorized

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hej Mollalena. Tycker så mycket om att läsa dina texter. Extra glad idag, när jag själv finns med 😉 Tack.
    Din pannkaka låter väldigt god. Den lånar jag gärna till en fläskpannkaka. Ha en skön söndag, hoppas du fick lite sömn till slut.

    Birgitta Höglund's Mat

    2010/02/28 at 12:26

  2. Erinrar mig att min far (som i går skulle fyllt 96 år om han levt…OT…) brukade ta vara på ostkanterna och riva ner dom och blanda med smör till potkäs vilket han sedan använde som pålägg… kanske vore en tradition att ta upp nu när man börjar bli gammal och snål… 😉

    fetsmart

    2010/03/02 at 02:53

  3. Långt mellan kommentar och svar igen. Kul att mina nattliga skriverier ”går hem”.
    Du vet att jag vill sprida länken till din blogg så mycket jag kan på min lilla undanskymda kant.

    mollalena

    2010/03/02 at 03:06

  4. Snål på finlandssvenska betyder sugen. Jag tycker att det låter som en klok sparsamhet detta med potkäs. Fast jag har inte kommit igång med mitt fixande och trixande ännu. Gammal känner jag mig just nu också, fast solen skiner och himlen är blå. Läste hos dig för en stund sedan – utan att kommentera – om pragmatiskt ätande. Och trodde genast att jag behövde äta två finn crisp med smör och ost.
    Vilket jag gjorde och jag piggade på mig en hel del. Tyvärr håller dedär ynka kolhydratgrammen mig kvar på en alldeles för hög nivå på vågen. Just nu har dendär kurvan som du visar på din blogg men jag inte vågar mig på att skylta med, vänt aningen uppåt här igen. Max 5 gram/dag är mitt mått, och det är förbålt svårt att hålla sig inom den snäva gränsen.
    Fridens!

    mollalena

    2010/03/02 at 03:13

  5. Jag känner igen det där, lite för mycket kolhydrater och sedan är nattenssömn plötsligt inte lika underbar som den kunde ha varit!

  6. Kul men en ny kommnetator. Välkommen hit.
    Visst är det märkligt att kroppen vänjer sig av med sådant som ”stör”. Ändå är det som om man skulle behöva påminna sig ibland. Man glömmer så lätt.

    mollalena

    2010/03/05 at 09:49


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: