LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – livet; ockuperat av ADHD just nu.

Nu halkar tiden ur mitt grepp.

Plötsligt är det bråttom att lösa sonens skolsituation inför hösten. Ingen återvändo längre. Vi flyttar tillbaka till Stockholm till hösten och sonen måste få börja i en skola som har metoder för att bygga ett fungerande ”lärande system” omkring honom (och familjen). Läget på skolfronten är inte bättre nu än när vi ”flydde” från stan, för att leva på något mindre fot, i större lugn och med mera fritt disponerbar tid, till allt som krävs för att vardagen kring vår pojke ska hålla ihop. Och det nya måste faktiskt innebära att han lär sig det som krävs, för att en dag kunna leva ett självständigt, fungerande vuxenliv.

Skillnaden är att vi nu har en diagnos och mer än tre års erfarenhet av att veta något lite mera, om vad vi har att kämpa med – och visst professionellt stöd (läkare, medicin, specialpedagog, psykolog, habilitering, logoped, assistent). En skillnad ligger också i att vi nu själva accepterar, att det krävs mycket speciella insatser – dock inte särskola – för att vår pojkes behov av särskilt adekvat skola och social ”fostran” ska bli mött, på ett riktigt och konstruktivt sätt.

Ett annat projekt kring honom, är att fortsätta styra upp hans kost och kosttillskott åt ett håll där hans olika ryck och sug blir mera balanserade (socker, socker, socker, köpa saker, karva i saker, våldsamhet, utbrott, klippa, demolera, undersöka, förstöra, skapa vild action i största allmänhet).

Jag hinner inte skriva men jag försöker hinna läsa, fast kommenterandet blir det dåligt med.Asocialt beteende i sociala media…

Idag stannade jag äntligen upp och läste i kapp på bloggen: http://www.fetsmart.se/blog/ alltid lika intressant. Snabbt och rappt.

Denhär bloggen har jag hoppat över ett tag (lite för sportigt för min smak ibland) men idag fastnade jag där igen:  http://blogg.passagen.se/robert_ronngren/ särskilt det senaste lilla inlägget var rappt och på pricken. Så länge har jag varit så förbannad på att fetma, särskilt barnfetma, har hanterats som om det vore ett psykologiskt dilemma, sgs frikopplat, från kroppens verkliga behov av verklig näring.  Typer som Claude Marcus borde för länge sedan ha ställts mot väggen och avkrävts bättre vetenskap bakom sin stinkande behandling av sjuka ungdomar. Men det blir en stor tystnad där det byggs murar av pengar och mediamegafoni och högst ordinära – penga- och prestigeförgiftade –  hierarkiska strukturer.

Jag har ännu inte läst Martin Ingvars nya bok, som RR med flera rekommenderar ”Hjärnkoll på vikten”: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127119211 men allt tyder sedan förut på att jag bör göra det snarast och Robert Rönngren fyllde idag på den insikten. Om barn- och ungdomsfetma-”experterna” läser in det i boken, som alla recensenter och bloggare som redan läst den, berättar om, när det gäller hjärnan och vilken kost den behöver, då måste de fortsätta ljuga tappert, om de ska komma förbi att de haft fel och har fel om sådant som att ”lära sig skilja på sug och hunger” och att lära sig leva med att  tåla hunger och att ”alla kalorier betyder samma sak i kroppen, det är mängden som har betydelse och ifall man rör på sig tillräckligt i  förhållande till de kalorier man äter”.

Och som alltid har jag låtit mig inspireras av Birgitta Höglunds mat och ikväll ska jag laga en stor sats av hennes fiskpudding: http://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2010/02/24/laxpudding-pa-blomkal-med-skirat-smor/

En annan sak som vill sysselsätta mig men som jag ännu inte hinner eller kan ägna mig åt, är frågan om kvaliteten på skolmaten. Vi har den famösa margarinkämpen Lena Ljungkrona-Falk ”över oss” här i Skaraborg, där jag bor och här har vi precis fått uppleva att en grupp från Kostdemokrati i Skövde, i ett möte med kostcheferna, ställdes mot just henne, och uppenbarligen drog hon upp sina standardfloskler och i ett litet radioinslag ansåg kostchefen i Skövde dels att SLV måste kunna sin sak och är att lita till och dessutom att det inte finns lagerplats i köken för valfrihet i fråga om fett och mjölk. Lamare ursäkt för status quo, mot föräldrarnas vilja, mot den annars så heliga valfrihet, får man söka efter. När hon sedan retoriskt undrade vem som ska välja, och radade upp ”ettåringen, pedagogen, kökspersonalen, föräldrarna” gläntade hon på dörren till en hemsk verklighet vi har valt att skapa och kan välja att vända rätt – eller låta barka ännu längre ut i elände.

Annonser

Written by mollalena

2010/02/26 den 12:55

Publicerat i Uncategorized

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hej Mollalena. Väcktes av fullmånen som lyste som en strålkastare rakt på mig. I den tidiga morgontimmen, med en kopp Mollbergs och sesamkex med varmrökt sidfläsk, är det intressant att bara sitta och läsa vad andra skrivit.

    Tack för de intressanta länkarna, glad att min fanns med bland dem 😉
    Jag vill ge dig en i retur, från Leftcoast LCHF. Det är ett par i Amerika, Nina och Clark, som jag kom i kontakt med via Livinlavidalowcarb i somras.
    Vi har sen dess haft en del mailkontakt.
    Deras historia hur de blev friska genom att lägga om kost är så läsvärd. Här får du en länk till Nina’s historia. Hon har som du kämpat med för högt blodsocker, men hittade en lösning genom att lägga om kosten till LCHF.
    http://clark9ahlchf.wordpress.com/about/nina/

    Det här gjorde hon många år innan Dr Dahlqvist införde LCHF i Sverige, så hon har många års erfarenhet.
    Ett ödmjukare och trevligare par får man leta efter, med ljus och lykta.
    Hoppas du får tid att läsa hennes historia, det finns mycket intressant i den. Deras hemsida Lowcarb Lifestyle, som jag länkar till från min blogg är också suverän lågkolhydratläsning.
    Ha en bra onsdag. Kram Birgitta

    Birgitta Höglund's Mat

    2010/03/03 at 06:21

  2. Tack för tipset. Jag ska snarast ta mig tid att läsa, just nu är jag på väg ut i solen och snön.
    Det är fantastiskt mycket roligare med länkar man får via ”bekantbyrån” än att samla på sig massvis med måste-länkar för att ”LCHF-allmänbilda” sig. Man hinner ändå inte med allt man tror att man borde. Men det krävs att man kommit en bit på sin egen väg, innan man lär sig vad som bokstavligen är livsviktigt och vad man kan klara sig utan.
    Måste lite ”sitta på händerna” för att inte rusa dit omedelbart.

    Ha en skön fortsättning på dagen.

    mollalena

    2010/03/03 at 11:00

  3. Har du funderat på någon waldorfskola, t ex Martinskolan i Hökarängen
    mvh Randi

    randi

    2010/03/11 at 06:25


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: