LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – Liv idag: Dyster uppförsbacke nu

Segerkänningarna från förra inlägget pulveriserades alldeles. Det blir nog ingen LCHF-träff här i november, inte har jag orkat kontakta folkhälsorådet heller. November betyder just nu verkligen årets lågvattenmärke.

Väntan på provsvar och en omständlig försäljning av en lägenhet och köp av och flytt till en ny övernattningslägenhet i stan, tog tid och tog på krafterna. Nu har svaret på ”Apo-Lipo”-provet kommit och min läkare har – uttryckligen -tagit sin hand från resultatet. Det känns som en smärre skandal. Hon har hänvisat mig till att ”söka på nätet” (!) och jag har sökt. Tyvärr lutar provsvaret för mig – med mina lekmannakunskaper – åt att jag har den ärftliga sorten av förhöjd risk för infarkt. Precis det jag ville få undersökt – eftersom det i min släkt är så vanligt att tidigt få diverse hjärt-kärlproblem och några släktingar har dött i min ålder och ett fåtal, en bit under 40-årsåldern. På en kusinträff för några år sedan, insåg vi att alla (ett 30-tal) kusiner och ett par kusinbarn, käkade blodtrycksmedicin och hade så gjort sedan 30-årsåldern! Flera som var yngre än jag, hade haft ”rusande hjärta” eller andra oklara – segutredda – hjärtproblem. I mitt fall började jag äta blodtrycksmedicin när jag var närmare 50, men kan ju inte veta hur länge jag ”gått omedicinerad”, utan att veta om, att jag kanske hade för högt blodtryck. Idag efter mer än 1,5 år med LCHF är blodtrycket fortfarande det som ger mig  problem. Och med den oengagerade läkaren jag låtit mig undersökas och lite behandlas av, har jag själv fått experimentera mig fram till hyfsat rätt dos och intervall av min medicin.

I sitt mejlsvar angående Apo-lipo-provet, bad min läkare mig också att ringa ett labb, inte det analyserande labbet utan det närmaste. Det hjälpte lite. Fick tala med en läkare där, som faktiskt var lika bestört som jag, över att min läkare inte vill (på grund av ”bristande kunskap” i ämnet) hjälpa mig med tolkningen av svaret och inte ens vill slussa mig vidare till en specialist – eller ens någon alls, som har något mindre brister i sin kunskap än hon själv  (som helt frankt omhuldar sin rätt att behålla sin okunskap). Labb-läkaren bekräftade också det jag själv läst mig till om just vad det heltokiga värdet, på ett av svaren, kunde tänkas innebära och han höll med om, att jag bör få hjälp med att utreda just den saken bättre.

Nu ska jag gå vidare och ringa till det labb som analyserade mina prover. Självklart tänker jag på mina för tidigt döda kusiner och min farbror som blev skandalöst slarv-vårdad och dog i förtid utan korrekt behandling och på min mamma som äter margarin och statiner och är två gånger bypass-opererad och som borde ha stöd av läkare som inte bara ger allsköns fettskrämda schablonråd utan vetenskaplig grund…en massa blandad kompott i oro-soppan blir det.

Vår familj är – på mitt initiativ mest – ovaccinerad mot förkylningssvinet och jag börjar känna stor oro också där, inför om jag tagit rätt beslut.  Allt, precis allt, vettigt och vetenskapligt som jag läst, motsäger kravet på massvaccination.  Inget absolut inget visar på att det vore viktigare för barnen att undvika svininfluensan, än det varit de övriga åren, att undvika säsongsinfluensan med hjälp av vaccin. De kommer att behöva hela sitt immunförsvar i så gott skick det bara går att få, hela livet. Hoten mot deras hälsa kommer att vara överväldigande i framtiden. Söndermedcinerad och -vaccinerad som världen nu redan är. Och ändå…skräcken för att de ska drabbas för hårt av att få influensan sitter där och gnager.

I Canada har det gjorts en studie där det visade sig att gamla människor som tagit influensavaccin i många år, kan löpa större risk att dö av sininfluensan, än de som inte tagit vaccin, båda grupperna bör ha skaffat sig viss immunitet genom de år då vaccin inte fanns men de som på senare tid alltså mixtrat med sitt immunsförsvar, har gjort sig mera mottagliga. Studien var inte så stor men den låter ju logisk i mina öron. Och tyvärr har ju jag tagit sprutan mot säsongsinfluensan i ganska många år nu, så då vacklar jag för både min egen del och min lika vaccinerade mans…och så detta med min eventuella inbyggda benägenhet för att få hjärtinfarkt…håhåjaja.

För fyra år sedan reste jag med min dotter i Kina, precis vid den tid då säsongsinfluensan brukar ”landa på Arlanda” (ett år var just de ord en löpsedalstext, samma dag som vi landade på väg hem från Kina! ”Influensan har landat på Arlanda!) Inför den resan försökte jag övertala vaccinationsmottagningen vid Hötorget, att vaccinera också henne och inte bara mig. Vi fick iskalla handen. Inte en chans. Det kändes tryggt, då. Och sedan hon hade förkylningsastma som liten, har min dotter klarat sina förkylningar bra, även de lite mera långdragna, då lättare feber hakat sig kvar lite väl länge. Sonen blir nästan aldrig sjuk.

Jag avskyr att dra omkring i ovisshet och i ett slags otydligt limbo. Men det är bara att hacka i sig och försöka skaka av sig och göra det som måste göras. En dag i taget och ett telefonsamtal i taget. Och ett blogginlägg när det finns tankefrid till det.

http://www.youtube.com/watch?v=cRnoog2jV5o

Annonser

Written by mollalena

2009/11/18 den 11:54

Publicerat i Uncategorized

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hej svejs!
    Åh, vad jag önskar att vi hade hunnit få ta vaccinet, innan vi blev däckade hela familjen i influensan. Man hade glömt hur jävligt det kunde vara att vara toppsjuk själv och vårda barn på nätterna och nästan aldrig sova. Vi var allt som allt sjuka i cirka 10 dagar och det tog nästan knäcken på oss vuxna. Efterräkningar kom också i form av bihåleinflammation, halsfluss och bronkit.
    Om du har möjlighet, gå och vaccinera hela familjen, det är VÄRT det. Vi tog ändå vaccinet sedan, eftersom det kan ha varit ett liknande virus som vi hade!! Alla mina farhågor till trots, så blev de helt bortblåsta när jag tänkte på att vi skulle kunna bli däckade igen!
    Hälsn gt

    gt

    2009/12/03 at 05:10

  2. Visst har vi vacklat – och vacklar – men vi har fortfarande inte ändrat oss om vaccinet. Slutligt beslut tas väl nu i veckan, misstänker jag. Mycket att tänka på…
    jag är så hemskt rädd för den långsiktiga inverkan på barnens immunförsvar, vi har ju alltid blvit nekade det vanliga influensavaccinet med hänvisning till att barn behöver stärka sitt immunförsvar…
    Hoppas ni är bättre nu i alla fall. Allt gott!

    mollalena

    2009/12/08 at 12:52


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: