LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – Liv idag: Vården googlar och läser FASS och lyder order

Livet leker inte direkt. Min frustration över vårdens inkompetens börjar bli riktigt tärande, kanske till och med på själva hälsan. Stressnivån och tröttheten ökar för varje dag. Raden av olika ultraljud och datortomografier börjar bli lång. Och nu är sockret högt igen…

Jag har ett ben som svullnar och har sedan sommaren 2008 stödstrumpa för att det inte ska kännas som om vristen rinner ut ur sig själv och börjar hänga ner över skon. Jag har smala ben, har alltid haft och det är ett släktdrag – precis som hjärt- och kärlsjukdomar. Svullnaden på det sämre benet blir väldigt uppenbar, väldigt snabbt, när det andra benet är så smalt. Små lätta pumps är inte att tänka på. Inte heller skor med lite klack. Stadiga tantpjuck gäller och det är ju tur i oturen att livet just nu varken är någon fest eller bjuder på så många tillfällen till fest. Stövlar är inte så bra heller. Idag ska jag köpa jodphurs med resår i vristen och hoppas att de funkar. Snart blir det också nya gamla ”hederliga” Bally Curling-kängor till vintern.  Klumpiga men rejäla. Varma och mjuka och vana, sedan mer än tjugo år. Det har blivit ganska många par. Det gäller att gå och stå så stadigt man bara kan när marken trots allt gungar en del.

Jag äter LCHF sedan februari 2008, det har jag upprepat så mycket på så många ställen nu, så det börjar kännas lite tradigt. Under de första sex månaderna dök alla dåliga värden rakt ner och allt bra som skulle stiga, steg. Vikten reducerades med cirka 15 kilo. Sedan dess står allt stilla. Utom kolesterolvärdena, som jag *egentligen* vet att jag inte ska oroa mig för, de är inte extremt höga men med tanke på mitt genetiska arv mal de ändå på och oroar ibland. Som just nu, då plötsligt totalkolesterolet gått rejält upp, triglyceriderna ner och LDL, i stort sett är oförändrat och HDL har gått upp. Sedan förra vintern har jag tjatat på min läkare, att jag vill få en Apo-kvot tagen. Men det har blivit nej varenda gång: ”Sådant gör vi inte.” Hon har varit ganska tydlig med att hon inte ens vet vad det är.

Igår gav jag mig inte. Jag tog upp saken igen. Och undrade lite försynt om hon inte kunde kontakta en annan vårdcentral och höra hur de gör ”t.ex. Andreas Eenfledt i Karlstad tar sådana prover”.

”Jag kan ju googla blev svaret” och så blev det klart. Hon läste upp det hon hittade via google! Och accepterade att ”försöka med det”. Hon skulle ta reda på hur jag ska göra med blodprov (vara fastande eller inte, t.ex.) och vart vår vårdcentral har rätt att skicka sådana prover. Nu ligger en remiss för blodprov i receptionen på vårdcentralen. Och min läkare läser på mera om detta prov och hur det ska tolkas. Bra att äntligen få ta provet. Kanske nästan ännu mera kul att få leka lite folkbildare bland gravt högutbildade – om det inte var så urbota trist att möta sådan avdankad kunskap och föråldrade synsätt.

Svaret från min isotopröntgen och datortomografi av benet, ligger någonstans på vägen och skvalpar, liksom svaret på ultraljudet av gallan, som gjordes redan i somras. Datortomografin av grovtarmen och ”hela alltet” upp till en bit upp på bröstet, visade att alla organ var normala. Att kolla upp hjärtat är däremot tydligen fullkomligt dödskallemärkt, av någon outgrundlig anledning.

Nu har jag slutat med min blodtrycksmedicin men det verkar inte vara så bra. Men jag drar mig för att diskutera byte till ny medicin, jag är så grymt allergisk mot det eviga tankestumma bläddrandet i FASS. Men jag antar att jag fortfarande behöver medicinera mot det något för höga blodtrycket.

I samband med vårdvalet har vår vårdcentral visat sig ha varit för välfinansierad och nu besparas det och sägs en massa ojojoj oxch läggs en massa pannor i djupa vecka. Jag tog upp att man i det läget borde utbilda någon av läkarna och någon av sköterskorna så att de kan ge billigare och mera effektiva råd om kosten till diabetessjuka och tjocka patienter. Det måste ju bli billigare om folk kan kostbehandla sig med framgång och inte som idag, harva på i ett evigt skuldbeläggande golgatavandrande, som inte leder till någon lättnad varken för patienten, samhället eller vården.

Då hamnade vi förstås i snack om att det är prevention som behövs och att folk inte följer de råd om livsstilsförändringar som de får ”det mesta vi håller på med är ju redan sådant” men  ”folk forstätter att röka och dricka och vara feta ändå och inte rör de på sig heller”. Till det tyckte ju jag att en metod som åtminstone erbjuds till dem som går att motivera till den, borde lätta på arbetsbördan en hel del.

Då fick jag veta att det är folkhälsorådet jag ska kontakta om den saken. Och det laddar jag nu för att göra inom en snar framtid.  Ska försöka få ”uppvakta” där om LCHF och folkhälsa. Nu är jag trött på att huka och se på när enfalden regerar. Och ta skit för egen del. Vår grannkommun hamnade sist på folkhälsotopplistan igår och det borde stämma även vår kommun till eftertanke.

Den andra riktigt stora frågan jag tog upp med läkaren igår var att jag bör ha rätt till blodsockermätare (ja eller snarare stickor till densamma, apparaten får man ju gratis) liksom till att få instruktion om hur jag använder en sådan. Det trodde inte läkaren alls var möjligt förrän jag får så högt socker att jag måste medicinera (senaste provsvaret visade en plötslig höjning av fastesockret och jag har känt av blodsockersvängningar på senare tid. Borde jag alltså ha låtit sockersjukan börja blomma på allvar, innan jag alls började med LCHF, för att nu ha rätt till om inte direkt vård men i alla fall stöd i min kamp mot att sockret ska börja skena. Jag har gått igenom gamla provsvar från flera år tillbaka och insett att jag var om inte sockersjuk så väldigt nära, i två år – minst – innan jag åkte dit på ”känningar i bröstet” och en natt på hjärtobservation i februari 2008 och ett socker som klart kvalificerade sig för att kallas diabetes typ 2 om jag inte snabbt hade bytt till LCHF. Nu har diabetessköterskan sträckt sig så långt att hon har skrivit två möjliga adresser, att beställa mätutrustning ifrån och jag får hämta dem när jag går och lämnar blodprov imorgon. (En får va tacksam för de lella)

Min läkare sade i början, när alla värden plötsligt blev så mycket bättre, att hon inte ”ens med medicinering” hade kunnat få samma fina resultat så snabbt. Hon ansåg att jag inte fick avvika från min diet ”för det är ju något som verkar funka, trots allt” men hon trodde ändå inte på själva metoden. Fast hon medgav ett år senare att hon kunde tänka sig att ”det allt mera går åt det hållet” bara professorerna har bråkat klart om vad som ska gälla. Att hon skulle sträcka sig så långt som till att bilda sig en engen uppfattning var dock uteslutet. Hon väntar på nya order, helt enkelt. Därför känns det bra att jag ändå fick in en liten fot med lite ny kunskap.

I november blir det en inbjudan till informell LCHF-samling och en liten föreläsning här i vår kommun. Då hoppas jag att jag fått igång mitt sockermätande på allvar och att jag har en Apo-kvot, att visa upp och gärna också något lite minusresultat på vågen.

Idag smökokar jag en bit lax, som jag äter med gräddstuvad savoykål.

Livet är som livet är och det känns rätt nu att inte längre finna sig i att barn, sjuka och gamla ska förgiftas med hittepåfett och annat näringsfattigt skräp som inte ens borde få kallas mat.

Annonser

Written by mollalena

2009/10/13 den 01:27

Publicerat i Uncategorized

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hej! Länge sedan jag varit inne här och läst på. Du har nog den äkta sisun du. Sänd lite åt mig också! Själv är jag inne i en period då jag bara äter och äter – och vad som helst – och inte ställer jag mig då heller på vägen. Tänker ju varje dag: i morgon är den dagen då jag igen tar mig själv i kragen och fortsätter med det. Slarvar med mina mediciner gör jag också. Glömmer att ta dem. Kolesterolmedicinen lämnade jag bort, på eget bevåg, för någon månad sedan. Fick ett mystiskt utslag på överläppen och den svullnade också. Nu är läppen OK! Åtminstone för tillfället. Men få se hur kolesterolvärdena är i februari när jag ny kontroll hos läkaren jag går till. Jag äter ju både hjärt- och blodtrycksmediciner. När jag minns ta dem……

    Maj-Britt Stordahl

    2009/12/01 at 08:55

  2. Jaa, du Maj-Britt,

    jag känner igen detdär med slarvandet med medicinerna. Ibland kan jag grubbla så över varför man gör så och är så ambivalent. Jag har nog inte känt av dendär beramade sisun alls på sistone och varit mera modstulen och nedslagen än modig men det gläder mig enormt att du ser det du ser i mina skriverier. Jag tycker ju samma sak om dig, att du har just en väldig sisu! När det gäller maten har jag skaffat mig en dålig vana på sistone och det är några happskorpor med smör och ibland skinka och till det för mycket mjölk, på kvällen, det sätter lås på en alldeles för hög siffra på vågen men ökar inte på några besvär. Då är det svårt att sluta. Jag har nu ett tag skött min blodtrycksmedicin väldigt, nåjaaa…., ganska pedantiskt och det ger bra resultat. Jag tror ju att det är viktigt att vara regelbunden med de mediciner man ändå har, så där tycker jag du också ska ta dig i kragen.

    Med maten så tror jag att man får vara snäll med sig själv om man inte klarar av att vara så sträng att matsuget går ner på hanterbar nivå. Men det har tagit tid för mig att acceptera hur verkligt lite jag klarar av att mixtra med kolhydraterna – uppåt alltså – i gram räknat. Hoppas du inte klankar ner så mycket på dig själv om du ibland ”faller”. Sköt om dig!

    mollalena

    2009/12/01 at 11:33

  3. Vi ska sköta om oss – på bästa sätt. Och tack för ditt svar. Nog har ju jag också märkt hur min ändrade mathållning när jag lyckas hålla den hjälp mig. Tidigare hade också jag ofta, ofta en ordentligt svullnad nere vid vänster ankel. Och den svullnaden kom nog från hjärtat, det är jag övertygad om. Nu är jag i bättre kondition, på flere sätt. Så nu gäller det att komma tillbaka igen på rätt spår. Ska avsluta den här kvällens surfande med en bit västerbotten ost, som jag fick av dottern när hon för en vecka sedan var till Ikea i Haparanda och handlade.

    Maj-Britt Stordahl

    2009/12/02 at 12:21


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: