LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

LCHF – Första läxan

I  fredags,

låg jag med tarmarna fulla av kolsyra och blev datortomograferad. Jag lärde mig inifrån, där på den obekväma britsen, hur det är att gå med konstant IBS. Det har jag gjort i hela mitt liv. Det var mitt normaltillstånd. Mer eller mindre ont, lättare eller svårare kramper, mer eller mindre obehag, men dock, nästan alltid någon tid av dygnet och ibland hela dygnet. Tills i februari 2008, då jag skippade all spannmålsmat, alla stärkelserika kolhydrater och allt rent socker – både äkta och konstgjort, alla lightprodukter och allt hittepåfett. Samtidigt  började jakten på tillsatser i maten, för att kunna undvika dem så mycket som det bara går. Nära 55 år av återkommande magknip och så plötsligt en dag – borta, puts väck och faktiskt nästan helt raderat också ur minnet. Tills smärtan nu tillfälligt återkom och jag blev påmind om att ovanpå den smärtan, som en stund gjorde mig ganska handlingsförlamad och faktiskt rädd, ovanpå samma slags smärta pågick nästan hela mitt gamla liv, min barndom, min uppväxt, min ungdom och …ja hela livet. Man vänjer sig vid att ha ont och att se smärtan som en del av livet, en del att strunta i, att ibland försöka överlista, nästan aldrig ge efter för.  Enstaka gånger bara, invirad i duntäcken, med värmedyna, med varmvattensflaska, med många koppar varmt vatten och till slut sömnen som befriar. Någon gång med kramplösande medicin.

Längtar – sedan länge – efter en Gregory House, som inte skulle ge sig innan svaret på alla frågorna blivit kristallklart och åkomman hade blivit rejält åtkommen. House är vår nya dröm. Sådana som han borde finnas i verkligheten – fast utan hans droger, hans gängse fettnojjor och villfarelser, om att naturligt mättat fett kleggar igen ådrorna. En House i besittning av den modernaste kunskapen om sådant som diabetes – och allt annat som rör det metabola syndromet. En klok manusskribent med LCHF-kunskap. Vilken magnifik folkbildningsinsats det skulle bli!

Jag fick en riktigt vänlig, närvarande och humoristisk läkare, som höll handen och pratade mig trygg före, och som efter undersökningen, med sin allvarliga uppsyn, skrämde mig lite. Nu väntar jag på svar. Som den hypokondriker jag är, väntar jag mig hemska katastrofsvar, när jag nu – förr eller senare – får veta vad man hittat i mig.

Läkaren hade aldrig hört talas om LCHF. Kan det vara möjligt? Hur kan man alls fungera i sitt yrke utan att ha koll på de största samtida stridsfrågorna? Sådant gör mig riktigt paff.

Den stora överraskningen var ändå, att det gjorde så ont! Det var riktigt obehagligt att bli sådär uppkörd och utspänd inifrån (ursäkta det lite för konkreta språkbruket).

Läxa nummer 1:

Man kan vänja sig av med att ha ont och använda den lättnaden som medicin, ifall längtan tillbaks till den gamla maten skulle bli stor. Fina vanor och exklusiv matkultur i all ära men det är skönare att känna sin kropp och att äta för att må bra.

Annonser

Written by mollalena

2009/09/14 den 02:08

Publicerat i Okategoriserade

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Trodde jag skulle få gå med min värk resten av livet. Det var vad jag fick höra av läkaren som gav mig Fibromyalgidiagnosen. ”Du får vänja dig vid att ha ont. Det går inte att göra nåt åt värken, det är bara att lära sig leva med den.”

    Men idag har jag bara en bråkdel av min tidigare värk, efter att jag dragit ner på kolhydraterna från spannmål. Om jag äter lite för mycket sånt, kommer värken tillbaka.
    Jag åker på onsdag till Turkiet på två månader, ska nu effektivt försöka förbättra min kost ännu mer.
    Snön och kylan som kommit över oss, har gett mig en hel del mera värk, en bra påminnelse om hur jag ständigt hade det tidigare.
    Hoppas du fått ett bra besked efter undersökningen.

  2. Grattis till er båda. Jag känner igen mig precis i det ni beskriver. Jag har skippat allt spannmålsrelaterat och kolhydrater i alla dess former.

    Jag har aldrig mått så bra och haft en så lugn mage i hela mitt 45-åriga liv som under det sista halvåret.

    Så, om uttrycket tillåts: ”LCHF is da shit”. 😉

    Dennis

    2009/11/08 at 03:27


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: