LCHF – liv och läxor

Numera ett arkiv.

”Så tar hjärtläkarna hand om sin hälsa”

Expressen hör inte till min vanliga läsning. Särskilt inte efter denna valrörelse.  (Jonas Gardell skriver insiktsfullt om hur media och då främst Expressen bedrivit en nedsmutsningskampanj mot Mona Sahlin: http://www.expressen.se/kultur/1.2134636/en-kvinna-hatad-av-harskna-man).

Idag föll jag inte för krigsrubriken ”Mona vägrar erkänna Reinfeldts nya siffror” utan det som fick mig att frångå min princip att hålla mig borta från Expressen, var denna rubrik (som slogs upp stort på löpet också) ”Experternas 19 bästa tips mot hjärtsjukdomarna”. Helt inställd på  att det naturligtvis skulle vara konventionella margarin-fruktochgrönt-olivolja-experter, ville jag ändå läsa om det hade hänt något med Beceldyrkarna eller om reklamen skulle vara lika oförblommerad som den är bland t.ex. finska läkare och ”experter” var de än tillåts uttala sig.

Förvånadne nog säger två av fyra läkare att de inte undviker fett (visserligen står inget om vilket fett de inte undviker… men dock!)

Ordföranden i Svenska Cardiologföreningen; Lena Jonasson anser : ”Sötade produkter går bort, men jag är inte snål med fett. Maten ska helst vara lokalt odlad och av god kvalitet. Jag tar gärna ett glas vin i bland.”

Professor Joep Perk ”Äter hemodlat” och odlar bönor, squasch, gurka, kryddor och tomater tillsammans med sin fru. De äter mycket italienskt ochunnar sig gäran ett glas vin och en chokladbit. De bakar sitt eget bröd med solrosfrön, linfrön och valnötter.Han undviker inte fett och säger ”Fördelen med fett är att du blir mätt och står dig”.

Professor Eva Swahn säger att ” Bästa hälsotipset är att sluta röka” hon ”kör med mycket grönsaker och frukt” och pläderar för allmän måttfullhet både med sött och fett. Hon framhåller att ”En god köttbit och lite rött vin är en utmärkt middag”.

Den fjärde professorn är chefredaktör för tidskriften Svensk Cardiologi ochhan är den enda specialisten som säger att han undviker smör och skär bort allt synligt fett på köttet. Han tar en nubbe olivolja till frukost och äter mycket fisk. Han liksom Eva Swahn hoppar aldrig över måltider  och han koncentrerar sina viktråd. ”Vill man hålla vikten är det bättre att minska något på portionerna än att skippa lunchen. Tänk dig att du tar två potatisar istället för tre. Det blir 365 potatisar färre varje år”. Han dricker ett glas rödvin varje dag.

Alla framhåller i olika verisoner vikten av lustfylld motion, kultur, livsglädje och sociala kontakter.

Det var en positivt vinklad samling med råd, till friska människor. Det jag grubblar över är att den som håller i hjärtspecialisternas facktidning är den som tydligast sitter fast i det gamla fettskrämda paradigmet. Jag fastnar också i tankar kring att dessa friska läkare med makt, kanske tror på fullt allvar att deras livsmaximer räcker som kryckor för oss metabolt havererade typer med högt blodtryck, övervikt, lite diffusa symptom ”från hjärtat” eller på annat sätt inne i den apparat som älskar piller och moralkakor och att säga till oss som hunnit bli sjuka att ”lite måste man få unna sig”.

Hursomhaver skulle en bättre rubrik på artikeln och löpet ha varit ”TVÅ AV FYRA HJÄRTSPECIALISTER ÄR INTE RÄDDA FÖR FETT” med kanske citatet från Joep Perk som dårrad.

Written by mollalena

2010/09/17 at 10:45

Publicerat i Uncategorized

LCHF – livet. Stockholm till fots, på eget recept!

Nu kan det gott kvitta med Prozac, potatis, bröd, Fazers blå, Metformin, insulin, kardemummabullar, statiner, blodtrycksmedicin och andra droger mot depression och diverse andra usla tillstånd. När det finns god riktig mat och långa kajer längs Stockholms vatten, härligt hällregn och (relativt) friska apostlahästar, att driva på i minst 10-15.000 steg behövs just inget mera. Nu saknas bara en lite längre regnrock och lite lättare gummistövlar.

Lyssnar på Joan Baez om och om igen, utan minsta ironi:

Written by mollalena

2010/09/15 at 11:23

Publicerat i Uncategorized

LCHF – livet dundrar vidare

Återflytten till Stockholm har betytt mera för vår familj än vi någonsin kunnat föreställa oss.  Mina barn är glada och älskar sina respektive skolor.  Det går bra för dem.  De är hemma. De passar tunnelbanetider och ser till att komma i tid till skolan, fast resvägen för båda blivit mycket längre. Min dotter kom – till sin förvåning – in på sitt förstaval, i den gymnasieskola som har flest sökande i Stockholm och höga medianpoäng; på en linje som är krävande, på gränsen till för krävande, men hoppeligen orkar hon lyfta sig detdär lilla, lilla extra för inte bli knäckt. Efter fyra tunga främlingsår är hon i sitt eget esse igen och så lättad och glad. Min son som gick ut trean i våras, utan att ha lärt sig läsa, knäckte koden inom två veckor av meningsfull innehållsläsning  istället för ett evinnerligt ljudande och traggligt stavande och viktigast av allt; i en lugn liten grupp med allt i både undervisning och på rasterna, organiserat för maximal koncentration och minimala störningar. När han insåg att läsandet var ett redskap för att förstå världen bättre, och göra bättre ifrån sig i skolan, tog han till sig läsandet med effektiv iver och nu får hans nyfikenhet konkret utlopp inte bara via händerna och ständigt oroligt frågande utan också genom resonemang kring valet och andra aktualiteter som han dagligen läser om i Metro.

Jag har ägnat en stor del av sommaren åt att få kontroll över mitt blodsocker. Det visade sig vara svårare än jag trott. Men efter att ha köpt egen sockermätare och bekostat mätstickor, som jag bränt av på 10-20 mätningar om dagen, i fem veckor och nu max tre gånger per dygn, vet jag mycket väl vad  jag tål. För att tappa vikt måste jag ligga på högst 5% KH-intag per dygn, snabbast effekt på vågen, blir det runt max 5 gram per dygn. För att få koll på sockret kan jag ligga runt 5% utan att blodsockret skenar. Vikten står då nästan stilla. Måttbandet visar långsam krympning oberoende av KH-procent.

Idag mäter jag inte maten, jag vet i stort sett vad jag tål men följer måttbandet noga, cyklar och går och tar tid och känner efter hur orken ökar.  Jag kommer att väga mig ibland, eftersom jag trots allt vill bli normalviktig med tiden. Just nu prioriterar jag att hålla sockret i balans och att även i fortsättningen slippa medicinera.  Vikten behöver inte rasa, bara den inte ökar.

Jag har läst en hel del i sommar och insett att jag inte har vad som krävs – ännu – för att försöka mig på att råda andra. Därför har jag börjat blogga mycket nära min egen navel och kring sockermätandet, på LCHF.se.  Jag finns där under en sporadiskt uppdaterad  blogg som heter ”Stick i fingret och färre kolhydrater”.

Jag räknar med att vidmakthålla min totala amatörism i kostfrågor ett bra tag framöver.  Och förr eller senare kommer jag att, mer eller mindre helt, skippa alias-bloggandet för att skriva i mitt eget namn.  Anonymiteten är inte på långa vägar, lika viktig för mig här i Stockholm, som den var i främlingstillvaron därborta i Västra Götaland.

Börjar få lite känningar av mitt eget esse IRL och det känns just nu som att vinna på lotto. Livet som främlingar knäckte oss inte! Det börjar kännas som om det gjorde oss starkare – även om priset var högt.  Utan LCHF, utan bloggar – mina egna och andras – och utan mina mejlvänner och på senaste tiden också Fejan, kan jag inte föreställa mig hur livet hade sett ut idag.

Kan inte låta bli att upprepa: Nu är vi i vår familj där vi ska vara!

Igår var vi på samma ställe som Stellan Skarsgård men jag är rädd för att varken vi eller han kommer att vara glada på nästa söndags valvaka – och fyra år framåt.

Written by mollalena

2010/09/13 at 12:35

Publicerat i Uncategorized

LCHF-livet. En läkares skräck, tänker jag bli idag!

Blev inspirerad av kommentarerna nyss och bryter pausen en aning.

Jag sitter och laddar inför att min läkares chef ska ringa mig. Min läkare är på semester och jag brukar få blodprov tagna med några månaders mellanrum, för att jag inte går med på att lyda de råd jag får men ändå vill ha koll på hur det ser ut med de ”vitala” blodprovsmarkörerna (kolesterol, apo och socker) när jag nu har fått konstaterat att jag har dendär ärftliga faktorn som syns på apo-provet – om man tar hela, alltså apoA och apoB och kvoten + ett tredje, det som visar ärftlighet (att ha två bypassopererade hjärtsjuka föräldrar och många hjärtsjuka eller i förtid döda släktingar, är kanske ett mera uppenbart ”bevis” iofs) och det som enligt de amerikanska specialisterna är det enda värde som inte påverkas varken av kosten eller av statiner! Eftersom jag ratar de gängse kostråden, är statiner det jag får höra från läkarna, att jag absolut borde ta, annars… (!)

Dehär blodproverna cirka var sjätte månad, är det enda min vårdcentral kan ”bjuda på” Läs hela inlägget här »

Written by mollalena

2010/07/05 at 11:16

Publicerat i Uncategorized

Bloggpausen fortsätter.

Tack till er som ännu orkar titta in fast allt står så stilla här.

Det är märkligt hur lätt det är att falla in i ett nästan helt blogglöst tillstånd när hela familjen är samlad och ledig tillsammans.

Jag fortsätter mitt pluggande och ju mera jag läser desto mindre kan och vet jag säkert. Massvis att läsa kvar innan jag vågar ”öppna mun” igen.

Vi bor nu i Stockholm igen och det är förstås inte – när skulle det nu vara det – ”bara att” plocka upp ”det gamla livet” och fortsätta där vi lämnade stockholmsvardagen sommaren och hösten 2006.

Vi är både gamla och nya här, men – faktiskt – lyckliga och nöjda, än så länge, med de steg vi tog när vi flyttade och de steg vi tagit för att ta oss tillbaka.  Det ser ljust ut just nu. Läs hela inlägget här »

Written by mollalena

2010/06/28 at 12:27

Publicerat i Uncategorized

LCHF – livet. Skolfrågan är löst

nu finns inget kvar som hindrar vår flytt hem till Stockholm.

Vår pojke har fått plats i den skola som vi helst ville att han skulle få gå i. Vår dotter har garderat sig i sin gymnasieansökan med alternativ 4, 5 och 6 på motsvarande program men med något lägre medianpoäng än i de två populära högpoäng-skolor, som hon sökt som första, andra och tredje alternativ.  Till de tre första alternativen är hon behörig att söka och ligger över den preliminära nedre poänggränsen i alla tre fallen och på tvåan och trean sammanfaller hennes julbetyg med medianpoängen. Någonstans kommer hon in och hon blir nöjd vilken skola det än blir. Hon är redan skriven i Stockholm liksom hennes pappa, sonen och jag väntar tills vi varit på ”slutbesiktning” på Sahlgrenska innan vi flyttar våra papper. Men senast när skolan börjar 18 augusti är vi alla officiellt stockholmare på pappret också,  inte bara i hjärtat.

Det var dags att vi fick lite flyt anser jag; och klappar mig själv lite på axeln över att jag inte gav mig utan ringde och ringde och skrev och skrev till rektorer och beslutsfattare inom utbildningsförvaltningen och frågade och frågade vänner och bekanta.

Sedan i måndags har jag dessutom lyckats strama till mitt ätande, så att jag gått ner 1,3 kg tills idag. Läs hela inlägget här »

Written by mollalena

2010/05/19 at 07:31

Publicerat i Uncategorized

LCHF – en dyr läxa, ännu inte inlärd

Kläderna har börjat strama, och jag ställde mig till slut på vågen – trots allt. Vikten rasar inte, nope! Allt annat, den rakar i höjden och det med en väldig fart. Denna vecka ska jag registrera bättre vad jag får i mig. Jag tror att det är mycket svårt för mig att äta lagom många kolhydrater. Har börjat få sug.

Nu börjar jag med matdagbok (igen) idag och sätter bloggen på fortsatt veckopaus.

Just nu är jag mera missnöjd med mig själv än jag varit sedan jag började med LCHF i februari 2008. Läs hela inlägget här »

Written by mollalena

2010/05/17 at 08:12

Publicerat i Uncategorized